|
|
| |
"Jag sökte mig en maka, jag;
Men idealet, hvad för slag?
Du talar oförklarligt;
Du menar visst ....ah, jag förstår:
Att ödet om vårt hjerta rår,
Och hvad dess magt
Oss än må hafva förelagt,
Det sker dock underbarligt?" -
"Kors, mamma! Se jag menar, jag,
Om du från hoppets sälla dag
Ej annat såg och hörde,
Än blott din älsklings blick och röst,
Som likt ett echo i ditt bröst,
Vid ljufva namn,
I kärlekens förtrollningsfamn
Din suck till himlen förde!"-
"Till himlen inom templets mur
Min suck jag ger. Guds kreatur
Man får väl icke dyrka?
Min första man jag knappast såg,
Förr'n jag på knä i brudstol låg,
Och vårt förbund
Blef helgadt i en salig stund
Inom vår sockenkyrka." -
"Men i förtreten Amor tog
En annans drag, och mamma log
I brudstol andra gången.
Ditt ideal du fann ändå
I pappa, som var numro två.
O säg likväl
Upprigtigt, om ej först din själ
Då blef i bojan fången?" -
"Dig fjettrar, som ett syndens garn
Ditt ideal . . . ack, bara flarn!
Men, hvilken tid! Din näsa
Du hänger öfver hvar roman,
Tills hvarje fogel som en svan
Du snöhvit tror?
Mer klok jag var, fast blott din mor
Lärt sin katkes att läsa!" -
"Nå, godt och väl, att få sig man;
Men utan kärlek till hvarann
Ej Hymen mig behagar:
Hvad ädlast som hör jorden till
Jag i dess bild förena vill,
Och en ackord
I lifvets sköna rosengård
Mig drömma alla dagar!" -
"Med granna ord du prunka vet;
Men äkta ståndets hemlighet
Det är att allt fördraga
Och fylla upp dess helga bud.
Fullkomlig är allena Gud!
Du tyckes tro,
Att englar uppå jorden bo!
Nej, nej! det är en saga." -
"Ack! unna mig den glada dröm!
Kanske för mig ock tidens ström
Sin vreda våg förnyar,
I evigt samma banas lopp;
Men, hvem kan tysta hjertats hopp?
En lärkas ljud,
Som flyr, ett glädjens barn, till Gud
På lätta morgonskyar!" -
"Hvar tid sin glädje har. Jag gick
Väl ej på rosor; men jag fick
Dock en i dig! och finnes
En jordisk dröm besannad än,
Det är i moderskärleken!
Ditt hjertas val
Följ gerna, barn! - Mitt ideal
I dig jag ser och minnes!"