|
|
| |
Mina damer! - tänker jag -
Vi ha vexlat roler:
Mig förföljde vårens dag
Edert kärleksjoller.
Nu hvar flicka, min tyrann,
Mig förkunnar:
"Vi ej passa för hvarann.
Knappt en blick mig unnar!
Mamma frågar: hvad jag är,
Pappa: hvad jag äger.
Dyra tider och besvär
Noga öfverväger.
"Om ej minnet mig bedrar,"
Säger tanten..
"Fordom voro vi ett par
Uti amaranthen."
Ha! den hexan, och än mer
De fördömda åren!
Men, till en volière, hvem ser
Efter räfven spåren,
Som han sopar bort? Nå väl!
Trägen vinner.
Gammal ungkarl vet min själ
hur han målet hinner!`
En roué, betitlad, grann,
Går ej av för hackor;
Mången pappa fick min sann
Lösa penningpackor,
För den fina umgängston,
Takt och hållning,
Som han vid cytherens thron
Lärt i ljuf förtrollning!
Min passupp! hvar är du? Nå!
Skall min klocksträng springa.
Garderob, från topp till tå,
Hem från Kæding bringa.
"Herre! allt är här, se på!
Utur vesten
Tittar räkningen." - Ja-så!
Lägg den ibland resten.
Är min hårtur hemma? - "Ja!
Den är krökt på tången.
Lapis infernalis?" - Bra!
Stryk i polisongen.
Öfver pannan några tag
Än med kammen.
Se, hvad konsten ger behag!
Spegeln säger: amen!
Friarn gick, och friarn kom
Firad i salongen.
Intet men och intet om
Korgen gaf den gången.
Lilla frun uti sin man
Fått en pappa,
Och sin andra ungdom han
Får i henne klappa.