|
|
| |
| |
| Max Klinger - originalet, symbolen och fetischen |
| av Karl-Erik Tallmo |
| (in English) |
| | |
DEN TYSKE grafikern, målaren och skulptören Max Klinger (1857-1920) föddes och verkade i Leipzig men vistades tidvis även i Brüssel, Paris, München, Berlin och Rom. Under några år på 1870-talet studerade han grafik för Karl von Gussow, i både Karlsruhe och Berlin. Gussow, som vid den här tiden kallades "Tysklands djärvaste målare", var uppskattad för sina genremålningar. Möjligen påverkades Klinger inte bara tekniskt av sin lärare utan även innehållsmässigt av det anekdotiska i genremåleriets ofta tablåartade bildvärld.
Man brukar framhålla Max Klingers virtuositet, hur han inte bara är skicklig i en utan i en blandning av tekniker. Och stilen är realistisk och fantasifylld i så pass extrema mått att hans etsningar och gravyrer - föga överraskande - appellerade till både symbolister och surrealister. Han påverkade så olikartade konstnärer som Edvard Munch och Max Ernst. Giorgio de Chirico menade att Klinger var den främste modernisten genom sin klarsynta blick mot såväl det förflutna som mot nuet - och mot det inre landskapet.
Klinger målade också men ansåg att färgbilder påkallade en mer okommenterad form av realism, medan etsningarna passade bättre att uttrycka känslor och fantasier. Han gjorde totalt 16 bildsviter, omfattande 325 grafiska blad. Bland de mest kända är t.ex. "Vom Tode", i vars andra följd (Vom Tode, Zweiter Teil 1898-1909) den mardrömslika bilden "Pesten" (Pest) ingår. I "Eva och framtiden" (Eva und die Zukunft, 1880) finns bilden överst på denna sida, "Den första framtiden" (Erste Zukunft), här avsevärt beskuren.
"Pest", ur Vom Tode från 1898-1909.
De tio etsningarna i sviten "Parafras över fyndet av en handske" (Eine Handschuh) från 1881 föregriper både Freuds fetischlära och den 90 år senare fullt utvecklade psykedeliska bildvärlden - som ju ofta var en sorts neo-jugend. Handsksviten hade föregåtts av en serie tuschteckningar med samma motiv, som Klinger ställt ut på Berliner Kunstverein redan som 21-åring, år 1878. Det finns en märklig fasans virvelrörelse i bilderna, trots att de är statiska, skarpa och fixerade. Visst kan bilder av en konstnär som Beardsley förmedla en hallucinatorisk doft av absint eller haschisch, men de står stilla.
Allt var dock inte ominöst och freudianskt. Sviten "Ein Leben", 1884, med sitt sociala engagemang i beskrivningen av ett kvinnoöde, skulle snarast kunna illustrera någon text av Zola.
Klinger gifte sig inte förrän ett år före sin död. Han levde alltså officiellt som ungkarl större delen av sitt liv men hade ändå ett tjugoårigt förhållande med författarinnan Elsa Asenijeff, som han träffade som 41-åring.
Naturligtvis ligger det närmast till hands att tolka handsken i Klingers svit som en fetisch, en symbol för kvinnan, kärleken och erotiken. Men som symbol för någon specifik kvinna är den ytterst tvetydig. Syftar den på den ena eller den andra av kvinnorna på bild 2 - eller på kvinnor över huvud taget? På begäret?
Kanske handlar den inte om kärlekens vansinne utan om konstnärens, inte just Klingers vansinne, utan konstnärsskapets allmänna förryckthet, den som får en kreativ eller översensitiv hjärna att spinna på fullvarv inför något laddat objekt.
Vilken av kvinnorna som äger handsken är strängt taget en fråga om betecknat kontra betecknande och därmed också om original kontra kopia, vilket framstår som kongenialt för konst från en tid då originalgrafiken seglade upp som genre och frågan om autenticitet fick ny aktualitet. Originalgrafiken som medium för fantasi och poesi skrev Klinger själv om i broschyren "Malerei und Zeichnung" (1891). Det manuella framställningssättet var vid den här tiden inte avgörande när det gällde att skilja originalgrafik från reproduktionsgrafik. Även struntet gjordes för hand. I stället ingick autenticiteten en sällsam allians med originaliteten - på innehållsplanet. Och i det avseendet hade Klinger verkligen kastat en handske.
|
Gå till "Parafras över fyndet av en handske" (Eine Handschuh)
This text in English
[English Homepage]
[Svensk bassida]
[Origo menu]
***
