Please note: All files marked with a copyright notice are subject to normal copyright restrictions. These files may, however, be downloaded for personal use. Electronically distributed texts may easily be corrupted, deliberately or by technical causes. When you base other works on such texts, double-check with a printed source if possible.

Fotnot i en aktuell debatt: Lindahl och Larsson, jag väntar på er kampanj! av Karl-Erik Tallmo Det var en märklig - men inte överraskande - uppvisning kommunisterna Jenny Lindahl och Kalle Larsson bjöd på när de i artikeln "Fp främjar antidemokratiska rörelser" (DN Debatt den 14/12 1998) försökte få Lars Leijonborgs kampanj mot kommunismen att framstå som något som gynnar antidemokratiska rörelser. "Tjuven som ropar ta fast tjuven", brukade kommunister förr kalla det när de själva råkade ut för sådan retorik. Jag vet, för jag var med i den extremaste vänstern en gång i tiden i början av 70-talet och drog sådana där slipstenar. Man kunde skriva mycket om detta, men jag ska fatta mig kort. "Om historiska skeenden ses som nycker av enskilda, galna våldsverkare och bödlar blir historien obegriplig," skriver JL och KL. Jag håller med. Mot den bakgrunden vore det intressant att höra JL:s och KL:s förklaring till vad som låg bakom Lenins respektive Stalins massavrättningar. Det kan väl aldrig ha varit en ideologi? "Upplysningsarbete av det här slaget bedrivs bäst med utgångspunkt i ett arbete utfört av partipolitiskt oberoende forskare", skriver de också och intygar att man inte alls är emot att kommunismens brott belyses. Ja, historieforskningen fortskrider ju hela tiden, men det finns ju en alldeles särskild poäng i att just de som kan misstänkas ha samröre med totalitära läror själva belyser de idéer de nu är så angelägna att visa att de inte längre anammar. JL och KL skriver att i förlängningen av Leijonborgs resonemang "ligger att var och en som företräder politiskt radikala idéer skall misstänkliggöras för att 'egentligen' vara fiende till demokratin och de mänskliga rättigheterna." Nja, framför allt de som ännu kallar sig kommunister är väl de som kan misstänkas för att "egentligen" vara för det som kommunismen en gång stod för - våldsam revolution, likriktning, utresningar. Att en kommunist lätt förknippas med kommunism är ju inte så förvånande. Om jag själv fortfarande i dessa dagar var kommunist och såg mig som en kommunist av ny typ, en demokratisk sort som inte vill ta makten i en statskupp och inte vill förtrycka folk i en proletär diktatur, då skulle jag sannerligen se det som den absolut viktigaste frågan att ständigt föra ut hur kampen ska föras enligt denna nya strategi och vad som var fel i de gamla ideologierna och visa hur illa det kan gå om man följer dem. Inget parti kunde ju ha större intresse av en klargörande rörelse än ett parti som drastiskt ändrat linje. Om man nu har det. Så Lindahl och Larsson, jag väntar på er kampanj! Vidare läsning: Bolsjeviker bekänner sin skuld, om Moskvarättegångarna 1936, av Gudrun Persson. Det sovjetiska dokumentet från Moskvarättegångarna 1936, på engelska, "The Case of the Trotskyite-Zinovievite Terrorist Centre, Heard before the Military Collegium of the Supreme Court of the U.S.S.R., Moscow, August 19-24, 1936". "Till frågan om vänsterns skuld, den revolutionära sekterismen och renegaternas tystnad", om 70-talsvänstern och försvaret för diktaturer och diktatorer, av Karl-Erik Tallmo.

Om författaren