|
|
| |
Hvi lefva, när den gudaflamma
Är skymd, som utgör lifvets väl?
Hvad ljuset är för dig, detsamma
Är kärleken inom min själ.
Ej lyser, att din vår förljufva
En stråle mer från dagens rand.
Välan! o, flyg, som minnets dufva,
Så snabb, till mina drömmars land.
Der, vid hans varma hjerta sluten,
Säg, att jag ville dö som du:
En solblick, från hans öga gjuten,
Mig kallade till lif ännu!