Men vad kallas tecknet och var kommer det egentligen ifrån? Populärt kallas det kanelbulle, snabel-a, elefantöra  mm. I Frankrike säger man arobas  (betydelse okänd), i Tyskland Klammeraffe  (klängapa), i Holland apestaart  (apsvans), i Italien chiocciola  (snigel) i Israel shtrudel.  Något riktigt bra svenskt officiellt namn finns faktiskt inte. Språknämnden och Tekniska nomenklaturcentralen rekommenderar att man kallar det snabel-a,  men i mera formella sammanhang kan ju detta låta lite onödigt komiskt.

På engelska heter det commercial at  eller at-sign  och har länge använts som vi i Sverige använder à i betydelsen "till ett (stycke)pris av": "3 barrels @ $200." Men det har sedermera också fått den lokativa betydelsen av det engelska at,  "vid".

Tecknet är sannerligen inget barn av dataåldern utan har en lång historia. Den amerikanske latinprofessorn och paleografen Berthold Louis Ullman hävdar i sin bok "Ancient writing and its influence" att det är en så kallad ligatur, dvs en sammansmältning av två bokstäver. Den latinska prepositionen ad, "till", "mot", "vid", förenklades till något liknande vårt @-tecken genom att öglan på a och d fick sammanfalla och stapeln på d, som skrevs med ett uppåtriktat penndrag drogs över åt vänster.

Kanske är @-ligaturen så gammal som från 500- eller 600-talet. Då använde skrivarna nämligen uncialer, en sorts rundade, ibland förenklade versaler (stora bokstäver) som kunde skrivas utan att man behövde lyfta pennan så ofta. En mängd förkortningar och ligaturer utvecklades under denna tid, dels för att underlätta, dels for att man skulle kunna avsluta en rad snyggt.

Det är dock inte säkert att tecknet är så gammalt. Det kan också ha uppstått i 1100- eller 1200-talets gotiska skrift, där många gamla konventioner för ligaturer och förkortningar återupplivades. Tecknet har genom seklerna använts främst av bokhållare och vid handelskorrespondens. Det har även använts i Sverige och lär ha funnits på vissa äldre svenska skrivmaskiner.

På datorer har tecknet, enligt uppgifter jag fått, använts vid programmering redan under tidigt 50-tal på IBM- och Univac-maskiner. För e-postadresser började det troligen användas i mitten av 70-talet. I datanätet Internets allra spädaste barndom skrev man dock ut ordet AT.