|
|
| |
En orättvis betraktelseöver
Stockholm Art Fair i Sollentuna 6-10 mars 1996
| |
|
BORÅS OCH VÄSTERÅS hävdar sig bra gentemot Berlin och London. Arrangören påstår att en hårdare gallring bland utställarna givit årets mässa en kvalitetshöjning och aktualitet, men den vackraste bilden är en av tiden underbart patinerad vy, målad av den kände naivisten Lim-Johan, som visas av Edsbyns museum. Galerie Berinson i Berlin visar avlidna modernister som Werner Rohde (1906-1990), Laszlo Moholy-Nagy (1895-1946) och Wegee (Arthur Fellig, 1899-1961). Lim-Johan å ena sidan och fotografen Weegee å den andra är en god hjälp vid kalibrerandet av mottagningsapparaten. Det blir omöjligt att överväldigas. |
| En hysterisk inställsamhet hos unga och gamla gallerister och konstnärer blir tydlig. Visserligen förståelig och ibland gripande. I stället för som tidigare en omfångsrik katalog finns i år Stockholm Art Fair Magazine, ett annonsblad där Trygg-Hansas annons ("Konst formar människor. Försäkringar tar hand om dem."), i blått-svart-rött-vitt, kanske är det mest slående konstverket.
|
 Kalibrera med Lim-Johan. |
 | Palle Torssons jeep (skiss av artikelförf.) |
|
Palle Torsson visade en jeep. Våldsvideo projiceras på vindrutan. Men det egentliga konstverket är ett kokranium på små hjul. De gångna tio årens stipendiater i Maria Bonnier-Dahlins stiftelse för unga konstnärer presenterades också i en specialsektion på Stockholm Art Fair. En av de första pristagarna, Sissel Tolaas, har numera Berlin som bas. Under sina resor till Asien, Afrika, Sydamerika och Östeuropa har hon samlat föremål, minnen av situationer, personer eller upplevelser. I februari 1996 hade hon en stor utställning på Lunds Konsthall. Dagstidningar från hela världen, insamlade kläder och 100 doftflaskor, motsvarande 100 huvudstäder, var komponenter i ett slags miniatyrmodell av världen. Hon ställer sig bl.a. frågorna: Hur uppfattar vi världen? Vad styr vår världsbild? Vad är centrum och vad är periferi? Svepande skenhelighet eller tilltalande ödmjukhet? Frågorna ingår i den verbala skyddsmur de flesta unga konstnärer numera bygger omkring sig. Följande gallerier deltar i både Sollentunamässan och Smart Show: Galleri Magnus Karlsson, Västerås, Galerie Eigen + Art, Berlin, Dogenhaus Galerie, Berlin, Andréhn-Schiptjenko, Stockholm, Schaper-Sundberg Galleri, Stockholm. Är de djärvare på Smart Show så är skillnaden hårfin. Det internationellt respekterade Berlingalleriet Dogenhaus flirtar grovt med Sollentunapubliken. Galleriets modernister verkar bleka invid Kent Iwemyrs lustiga, naivistiska små (ca 35 x 25 cm) målningar. Jag minns bäst den nakna kvinnan med älg och björk. Både Sollentunamässan och Smart Show kan jämställas med marknaden i Kivik, Wilhelminamarknaden och Rocklundamarknaden. Eller vilket publikjippo som helst. Det är roligt om man tycker om att trängas. Det är en speciell fröjd att känna andra människor tätt inpå sig. Mest trångt var det på Smart Show. Peter Wahlbäcks video kanske inte gör sig någon annanstans än i Kivik och i Wasahallen. Iförd blond peruk gjorde han en pornografisk föreställning. Han verkade själv ha svårt att hålla sig för skratt när han stönade mot kudden och rörde sig som om han blev penetrerad bakifrån.av en osynlig partner, en som inte syntes i bild
|
 | |
| Bestående minnen från Sollentuna Art Fair 1996: Danske Michael Kvium med målningen Double Pain (här i skiss av artikelförf.), semlan vi åt på parkeringsplatsen efteråt, doften, formen, smaken. |
|
Syftet med Smart show är att visa aktuell samtidskonst och få igång ett utbyte mellan svensk och internationell konst. 1995 fick arrangörerna locka de utländska gallerierna med gratis monter i Wasahallen och hotellrum, i år fick man tacka nej till en del utländska gallerier. Wasahallen fördelar sina 2000 kvadratmeter på 40 gallerier. Sollentunamässans utställningsyta är 5326 kvadratmeter. 101 gallerier deltog i år, då mässan hölls för sextonde gången. Smart Show -96 är den tredje sedan starten. Under hela Smart Show pågick i Artnodes regi videovisningar, performances och diskussioner. Artnode finns ju också på Internet, med bl.a. ett omfattande arkiv av svensk samtidskonst.
|
|
Utomordentligt sanna och kusliga är Susanne Tarcots enkla teckningar. Hon föddes i Montreal 1966, studerade i London 1986-1991 och bor i Berlin sedan 1991. |
 Teckning av Susanne Tarcot. |
 Teckning av Susanne Tarcot. |
Några av Susanne Tarcots utställningar och projekt: 1989 "A Priori" 16 mm svartvit film med Uli Schüppel 1990 "The practice of separation", installation 1991 "Last supper", performance under Gulfkriget (på Portobello Market, London) 1993 "Mother and Screw", installation 1995 "In and out of touch" utställning i Berlin, Budapest och London
|
 | |
| Balder Olriks "Identification (Victim)" från 1995 på Smart Show. |
|
Delar av Per Wennerstrands livsprojekt: "Tvåflodslandet och Människoträdet", märks hos Galleri Magnus Karlsson på Sollentunamässan. Det oskyldigt naiva, sötman i Wennerstrands vision av hur vi alla hör ihop; hur människan är trädets skugga etc. saboteras av en förmodligen omedveten morbiditet. Ljuvliga blåa akvareller visar sig på nära håll vara mönster av armar och ben, kusligt monterade. Wennerstrand kunde vara en vampyr, förklädd till skönhetslängtande gosse. Han skriver: Du vackra/ mitt leende/ är dessa rader/ som jag knyter/ kring din midja/ för att bygga dig/ en räddningsfarkost.
Per Wennerstrands skulpturer har en säregen prägel av Djävulens Bjudgodis.
Wennerstrand skulle göra sig lika bra på Smart Show, men där finns Mikael Richter i Galleri Magnus Karlssons vrå.
Mikael Richters neonhus är bara konturer, men ändå sagolika boningar. På isen utanför Wasahallen finns ett hus. |
Richter anser att han har kommit fram till vad meningen med människolivet är: Vi är ett slags bakterier. Vår uppgift är att sönderdela - förstöra vår omgivning, omforma den till mylla för framtida livsformer - frön - om vilka vi i vår egenskap av instinktivt verkande lägre livsform ingenting vet. Richters tänkande resulterar i en spröd, subtil konst.