Romanen gör tvetydigheten till dogm. Schade tycks från början ha bestämt sig för att absolut ingenting skall få vara vad det verkar, ett drag han ju har gemensamt med t.ex. Agatha Christie, men när medlet för bedrägerierna inte längre är vanlig mänsklig förställning och slughet utan som här övernaturliga egenskaper och hypnotisk, subliminal påverkan, har läsaren framför sig inte så mycket en mystery novel som ett prov på en sorts sekteristisk mönsterroman som med nödvändighet blir tröttande för alla som står utanför ideologin.
Teckning av Schade till "Jeg er tosset".
En av huvudpersonerna, grevinnan Stanka, modellerade Schade efter sin väninna, tecknaren Anne-Grete som illustrerade flera av hans romaner, bl.a. "Mennesker mødes". Stanka är den tålmodiga stabila erotiska kraften som verkar i berättelsens utkant, men som alltmer visar sig vara dess centrum. Romanen börjar med att en person vid namn Peter Muhammed uppmanar sin älskarinna Edda Susima att mörda greve Allan Race på slottet Cuxton för att få tag på några brev. Efter några sidor förefaller det som om det istället är Edda som mentalt manipulerat Peter att få denna idé. Men mordet utförs de facto av betjänten Elton Hanswell och hans bevekelsegrunder är dunkla; han kan vara hypnotiserad av Edda, han kan ha ett bortträngt hat mot greven som i själva verket är hans far, han kan vara telepatiskt påverkad av ytterligare ett antal personer runt om i världen. Ingenting kan alltså tas för givet. Ett incesttema undergår en ständigt skiftande belysning. Elton Hanswell och Edda Susima lockas å ena sidan medvetet av den brottsliga kärleken så länge de tror att de är syskon, vilket de egentligen inte är. Några år tidigare har Edda å andra sidan älskat Allan Race omedveten om att han är hennes far.
Susan Sontag har påvisat pornografins släktskap med science fiction; hur dessa genrer skapar en liknande hjältetyp, hur skeendet saknar normala realistiska kriterier och istället bygger upp sina egna rums- och tidsbegrepp. Man snubblar då lätt på tanken hur en hybrid skulle kunna se ut. Och skulle någon kunna göra anspråk på att skriva science fiction-pornografi [not 36] så är det nog Jens August Schade. Tematiskt sett skulle "Jeg er tosset" ha kunnat bli hans främsta bok med den etiketten, men den är nu så skissartad att det närmast liknar George Gamows barnböcker där kärnfysiken förklaras genom att elektroner och protoner görs till levande figurer. Jämförelsen har en viss poäng eftersom kärlekens rörelselagar hos Schade blir en sorts erotisk kvantmekanik snarare än gammal trygg newtonsk mekanik.
Jag skall bara kort nämna ett par gestaltningstekniska detaljer. Synestetiska korskopplingar är inte ovanliga hos Schade, men här förekommer också några djärva taktila metaforer i samband med beröringar och rörelser. När Peter Muhammed en dag märker att någon brutit sig in hos honom och står gömd bakom gardinen, överväger han hur han skall kunna smyga bort till kommoden där en pistol ligger, och när han sedan försöker ligger luften verkligen tät: "Plötsligt reste han sig/.../och han gick nu med utbredda armar lugnt och stilla, medan han tänkte på marsipan och russinkaka, som han skar igenom med en kniv - bort mot revolvern." [not 37]
Erotiken beskriver Schade stundtals i romanerna med några få, ibland mycket diffusa, fraser som t.ex. att man "ligger sammen" eller bara rätt och slätt har "samleje". För att vara pornografi är hans kärleksskildringar ovanligt stiliserade:
Hon öppnade sina ben - han såg en stjärna - han föll helt. "Döda mig, min S:t Göran - " väste hon och stönade hon. "Fortsätt att döda mig. Sluta aldrig."En koncentrerad och effektiv scen. Men ibland blir det absurt:
"Jag vill också göra något för att rädda honom", sade Susi - "lägga tungan i munnen på dig.-" Så räckte hon ut tungan, och han förde lydigt sin mun intill hennes tunga, och hon stack in den och lade den lugnt där.Det är dock sällan personerna kommer varandra fysiskt så nära. I den förra romanen möttes onekligen människor, här är det snarare längtan i sig som har huvudrollen, ungefär som i "En mærkelig aften", en känsla som gör människor galna och brottsliga. Den prostituerade Dalutsjah säger att de flesta män tycker bäst om att bara längta efter en kvinna eftersom de inte har kraft till att vara lyckliga och vila i tillvarons centrum.
Under de närmaste fyra åren publicerade Schade ingenting, men 1949 kom inte mindre än tre diktsamlingar. Hvor hjertet hører til, holder forstanden aldrig op (Fra den eksploderende evighed) är den långa titeln på ett versepos med dikter om gudinnan Zenith, som är en reinkarnation av fornegyptiskan Imara såväl som av Afrodite. Det är en huvudsakligen fri, pratig och tjatig vers med ett unket innehåll, som hämtat ur "Hjerte-bogens" möte med gudinnan, men kryddat med sadomasochistiska ingredienser. Diktaren kedjas fast medan gudinnan "bedrar" honom med en annan slav. Han piskas i sin kalla källarhåla ända tills gudinnan inser att han blir varm av slagen. Ett par hyggliga dikter finns dock i samlingen, t.ex. "Udbrud" där Schade manar världen att inte spilla tid på "skænderier med tusind kanoner" och hoppets ljus silar in som en solstråle i ett dammigt rum.
Samlingen Jordens største lykke är illustrerad av Inga Lyngbye och är dessutom en enda stor kärleksförklaring till henne. Första gången Schade träffade konstnärinnan dansade hon en orientaliskt inspirerad dans på ett av borden inne i restaurang "Parnas". De förlovade sig sedermera och levde tillsammans några år in på 50-talet [not 38]. Dikterna i "Jordens største lykke" är sällan berättande utan dröjer oftast vid ett tillstånd, av dyrkan och hänförelse. Apoteosen tar sin början i dikten "Inga" där Schade ställer henne i förbund med månen och dess ljus: "Alvældige Inga Lyngbye,/ livets magt og livets vildskab/ i en lille kjole", skriver han.
De flesta dikterna är idylliska lovsånger där den besjungna blir en andlig syster eller såsom solen, men även här antyds något av kärlekens hårdhet och i "En natteblomst" älskar poeten sin kvinnas strikta och strama min; "din hensynsløse kvinde-åbenbaring af et ansigt,/ din åbenlyst barbarisk-hårde kvindemund,/ som kun åbner sig om de rigtige ord". I en dikt liknas Inga t.o.m. vid Kirke och i en annan vid en svart duva.
I "Kødelig kærlighed" är kvinnoskötet en köttätande blomma (åter skymtar demonin bakom denna mycket vanliga erotiska metafor) och poeten formulerar ännu en gång sin moraluppfattning: "Lykkelige synder/ begår vi mod dem, der intet véd/ (det kaldes renhed)".
"Å, glødende mirakel" är en dikt som med sina korta rimmade rader anknyter till en tidigare stil. Telefonstolparna är dubbeltydiga: intar Schade återigen ett relativt perspektiv och ser dem ur tågets synpunkt så att jorden liksom vrider fram landskapet under hjulen eller symboliserar de bara varje lycksökande abonnent?
Vi elsker at dase i himlens højder, og kysses og rase, mens togene fløjter forbi os dernede, hvor jorden har hast med at finde en lykke, for hver telefonmast. Jeg hviler på dagens anstrengende flid med at tjene 5 kroner i rum og i tid.En av de bästa dikterna är "I den ganske tidlige, friske solopgang". De älskande befinner sig på landet och inspirerad av Mozarts musik och en kanna te ser poeten sin kvinnas spända bröst som "strenge, der gerne vil røres":
/.../ "Jeg er en sirene" hvæste hun - "jeg er din eneste ene dybe og store, kvindeligt rene kærlighed, vi er nu mødtes i tåge, som skibe på havet, som engle i skyer, vi er stødt sammen - stød stærkere mod mig kys mig, for Satan, for helvedes ild, jeg er så sprudlende fuld av spil som engle i skyer af engleildDenna stora lycka är smått osannolik även för de älskande själva. Är de verkligen till eller är de bara drömmar i livets spektakel? I en av dikterna med samma namn som samlingen är t.o.m. den lyse digter själv förvånad: "Velkommen, lykke, med dit unge navn,/ så nyt på jorden!" I den borgerliga idyllen slår lyckan ned som en blixt (dikten "Interiør):
Vi er levende. Vi har blomster. Vi har glade venner. Vi er så glade som himlen selv. Vi har også en mægtig grammofon. Luk døren op til det vilde hav, det ødsler med kræfter og rare lyde. Solen kom brusende ind med gardinet let som en smed slår på sin ambolt.I några dikter står åter trånaden i fokus. I "Min længsels fugl" trycker saknaden över bröstet, men så snart poeten öppnar sitt hjärta för längtans fågel är det inte längre plågsamt, för där inne sjunger den och frammanar skenbart den efterlängtades närvaro. Och i "Verdenskunst" liknas den sanna kärlekens kyss, full av skapande kraft och mottaglighet, vid ett konstverk, och den kräver samma sorts sensibilitet; att man öppnar sig för den "årtusindgamle, opbevarede længsel,/der findes i vores munde". Längtan på avstånd passar bra ihop med ett konstnärligt esteticerande. Enligt Otto Rank är estetisk njutning alltid en partialisering av driftslivet som skyddar mot den uppslukande (och demoniska) totaliteten [not 39]. Avbildens allmakt i vår massmediala nutid är omvittnad av många (McLuhan, Boorstin, Sontag), hur vi tenderar att värdera verkligheten efter i hur hög grad den liknar olika efterbildningar: en händelse var lika spännande som på film, en solnedgång vacker som ett fotografi, en konsert lika bra som på skiva etc. Det vore konstigt om detta inte gjorde sig gällande också inom erotiken som väl torde vara det område som är föremål för merparten av mänskliga fantasier och drömmar. Den dag die ferne Geliebte kommer alltför nära måste hon kanske betraktas som en pornografisk bild för att vara uthärdlig.
Några av dikterna i "Jordens største lykke" stod först att läsa i en samling som utgivits tidigare under året. Den hette "Til en uartig pige" men drogs in. I en av dikterna säger poeten att Muhammeds sju kvinnor inte är någonting jämfört med de hundratusentals han har känt under en natt med sin kära. Detta är en vanlig Schadedröm som i viss mån går tillbaka på resonemanget ovan, att få älskarinnan att motsvara alla de olika behov, höga som låga, musa och demon, han kan ha av en kvinna. I dikten "Denne dyrebare kvinde" sker något märkligt: Poeten ligger i soffan med sin kvinna, genom den mjuka plyschen ser de både råttor och kyssar (kyssarna på betraktningsavstånd alltså), men sedan vill han köpa män för att "forstærke kvinden på,/ så hun kunne blive større/ i sin sjæl, barbarisk, rå." Här ligger många hundar begravda; kvinnan som inte är tillräckligt demonisk i sig själv utan behöver kompletteras (alltså en sorts ställföreträdande penisavund), här finns en underström av homosexualitet och ett implicit påstående att män är barbariska. Det är en läsart, möjligen något övertolkande. Jag har dock aldrig läst en dikt där Schades pendlingar mellan styrka och svaghet, mellan dominerande och dominerad, sker så tätt, här växlar det nästan från rad till rad. För platsen där männen skulle köpas var faktiskt en affär för dörrmattor! Och kvinnan i dikten skall låta sig slickas av ett tamt lejon för att själv bli vild. Jag undrar rent av om inte den ordlekande Schade har tänkt ut diktens namn som en dubbeltydighet så att kvinnan både är dyrbar (eller kär) och djurisk.
Åter förflöt fyra år då Schade inget publicerade. Men den här gången har vi sonens vittnesbörd att tystnaden ledde till spekulationer om huruvida den poetiska kraften sinat. Virtus tjatade på fadern att han borde samla ihop de dikter han bevisligen skrivit och som gömts som märken i olika böcker, och till sist sammanställde de båda Helvede opløser sig (1953). Titeln, som är ett citat ur romanen "Kærlighedens symfoni", skall enligt sonen inte tolkas som att detta innebar slutet på någon traumatisk period i Schades liv [not 40].
Samlingen innehåller en hel del rent trams, några tämligen intetsägande porträtt av konstnärsvänner [not 41] och några hyggliga kärleksdikter av ungefär samma snitt som i "Kærlighed og kildevand". En av dessa tilldrar sig på en biograf där "vi to forbrydere" blir djupt rörda av den kärleksscen skådespelarna mot gage utför på vita duken och "henter den store inspiration hos mekaniske kys/ til en virkelig forestilling hjemme på vores eget lille/ højbarbariske teater". Schade har här märkbart svårt att avsluta dikterna i tid; "vi har altfor meget på hjerte", som han själv konstaterade i debutsamlingen 27 år tidigare.
En av de få passager som berör finns i dikten "Til en ung dame". Poeten minns hur hon suttit och druckit te tillsammans med honom, hur hennes kimono glidit upp, "og når jeg nu tænker på, at du er død,/ får jeg lyst til att skille livets og dødens kimono fra hinanden,/ så du sidder nøgen og strålende bag den som en evig ting".
Detta år publicerade Schade också en ovanligt suggestiv liten novell, "Huset i natten". Den skrevs för en jubileumsbok som utgavs med anledning av 600-årsminnet av Decamerone [not 42]. Novellens berättare ligger en förtrollad natt med sin älskade i ett hus ute på landet. Himlen är beströdd med guldstoft, liksom kvinnan vid hans sida. Men de är inte ensamma i huset. Deras älskog avbryts av att de hör en kvinna gråta på andra sidan väggen. Hon talar med någon, av allt att döma är det hennes döde man som går igen. Det framgår att hon inte velat underkasta sig honom medan han levde, men nu ångrar hon att hon inte gjorde det, hon lider av oförlöst kättja och mannen blottar sig för henne i ständigt återkommande syner. Men i berättelsen förekommer också ett annat par, vars prat hörs genom en dörr på glänt. Här är problemet snarast det motsatta. Kvinnan tar här emot en älskare i hopp om att hennes man skall bli mer intresserad av henne. Och faktiskt, mannen kommer hem, för han har känt en intensiv dragningskraft från hustrun, och när han finner henne i säng med älskaren övervinner han en impuls att skjuta sig och går istället ut. Och just denna attitydförändring är så mäktig som om 5 000 ton kol fattade eld, menar Schade. Det är frestande att se novellen som en sorts givandets och tagandets balansräkning, där berättaren har utsikt mot två ytterligheter medan han finner sig väl tillrätta i ett mellanläge med sin egen mirakulösa "urkvinna".
Det skulle dock visa sig att Schade varit långt mera produktiv under de här åren än man trott. I det tysta hade han bl.a. skrivit fyra pjäser.
Nattens frelse, skrevs omkring 1950 [not 43], men publicerades inte förrän 1965. Den tilldrar sig delvis i Kina under revolutionen och man undrar om Mao hade en aning om det som tydligen Schade visste; att de röda vann anhängare på ockult väg tack vare en nakendansös i Casablanca.
I öppningsscenen får f.d. skökan Li Hua telefon från en herre i New York vid namn John Old som hävdar att han älskar henne. Li minns att de träffats åtta år tidigare under hennes tid som prostituerad i Shanghai. Old nämner ett porslinstempel som han givit henne som kärleksgåva. Senare avslöjar Lis hembiträde att hon denna morgon råkat slå sönder porslinstemplet under städningen. Mystiska krafter är tydligen i verksamhet. Själv är Li numera gift med revolutionsledaren Ra To Fa, som dock försummar hustrun för den politiska kampen. Polisen kommer för att arrestera Ra To Fa, men hustrun ser sin chans att manövrera och sminkar sig som hora, befaller en av tjänarna till sin säng och klär den förskräckte maken i betjäntuniform. Li spelar upp hela registret, uppträder alltmera dominant och får den allt mjukare maken att kyssa hennes hand och be 500 gånger om förlåtelse. Som oftast hos Schade låter sig poliserna luras och smittas villigt av den extatiska kärleksfeber som bryter ut.
Under tiden i New York ratar arbetarflickan Wish Luck sin älskare Candy Boss och intresserar sig istället för den kryptiskt talande John Old som förefaller ha kontakt med andra sidan (andra sidan bordet, förstås, säger han undanglidande en kväll på ett kafé). Wish Luck och John Old faller emellanåt ut i arialiknande dialoger som närmast verkar avsedda att framföras till musik. Old förstår att Wish Luck är seismografiskt känslig och kan känna hur sängen gungar borta i Kina hos Li Hua. "Mycket har hänt sedan Karl Marx", lyder omkvädet. Wish Luck blir alltmer kärlekskrank och referar i sin önskan att underkasta sig både till hinduism och marxism när hon ber John att förgöra henne som Vishnu och leka att hon är kapitalismen som måste krossas. Tonen är lättsam och medan jag läser texten får jag mer och mer känslan av att detta är en musikal, något som förstärks av textraders bollande mellan de olika personerna (och senare den magnifika finalen).
I Kina har Ra To Fa just dragit ut på slagfältet där Li Hua uppenbarar sig för honom och förmedlar varsel om hur striden skall utfalla, och en kapten ser i en syn sin syster som är nakendansös i Casablanca. Det är här det avslöjas att hon i sina drömmar på telepatisk väg förmått tusentals kineser att ansluta sig till revolutionärerna. På andra sidan jorden får John och Wish Luck varandra förstås, och när John en sista gång talar med Li Hua per telefon förstår både han och Li att hon bara varit tändstickan som tänt glöden mellan John och Wish Luck. Själv är hon nu äntligen lycklig med sin nyförälskade revolutionledare och allt slutar i stor yra.
Hos Schade är sannerligen alla kvällar märkliga aftnar i världens historia. Som läsare förvånas man nästan ibland över med vilken punktlighet författaren råkar befinna sig just på rätt tid och plats när miraklerna brakar lös. Dock gör han ju aldrig anspråk på realism, och döljer inte att han är en synnerligen manipulativ författare som flyttar runt sina marionetter efter behag i berättelsen. Den här pjäsen, där t.o.m. Karl Marx har några repliker från sin himmel, påminner lite om Stoppards "Inspector Hound" även om den är mångordigare, det finns ingen ekonomi i replikerna, personerna talar för mycket om vad de gör och känner. Tendensen är här inlindad på ungefär samma sätt som i "Sjov i Danmark"; Schade predikar social rättvisa och kärlek och använder sig indirekt av den marxistiska retoriken men tar samtidigt avstånd från den med våldsamma ironier.
I pjäsen En aften i café 'Måneskin' från 1952 [not 44] tar Schade till knepet att använda högtalare för att förmedla en av huvudpersonernas tankar. Det är Catherine som ligger på en säng fylld av denna uttalade tomhet, instängd i ett kärlekslöst äktenskap med Carl. Pjäsen handlar också om paret Löwe med motsvarande problem. Herr Löwe sänder en detektiv Holm att spionera på hustrun, vilket bara leder till att denne förälskar sig i spaningsobjektet. Och så vidare. Kärlekskarusellen är igång och det hela är mycket förutsägbart, så hårt inpressat i den schadistiska mallen att man tycker sig stå inför ett traditionellt julspel där alla figurer, som enligt evangeliet skall vara med, mycket riktigt också uppenbarar sig. En intressant detalj är dock att Catherine, när erotiken börjar bubbla i henne, känner sig kall, och hennes man upplever henne också så; det är kalla elektriska strömmar som genomsyrar kroppen [not 45]. Det är den ena sidan av Schades dualistiska kvinnoideal: den bistra tämjerskan som vill att mannen skall bli, som en annan av kvinnorna i den här pjäsen säger, "sinnessjuk av lycka och kärlek, för att jag låter dig vara förälskad i mig utan att knorra". Och Catherine kan uttrycka sig så här om sin man: "Det känns som om jag har en glasspinne i munnen när jag tänker på att jag varit gift med en man som Carl. Men han smakade ju väldigt gott/.../ Nu finns bara den torra pinnen kvar..." När kvinnorna retar männen är det med tydliga anspelningar på sexuell oförmåga. När männen står högt i kurs talas det om fallossvampar, men när baisse inträder blir de "champinjonfrön".
Nästa pjäs, Forårsstormen från omkring 1952-53, är ett betydligt längre drama i tio avdelningar. Åter är det ett par, Crisa och Elias, som uppnår ny klarhet. Crisas kris inleds då hon en dag hittar en liten röd leksaksbil på golvet. Den får henne att fantisera om den förmögne Aksel Schmidt, som har en riktig sådan bil, och den blir symbolen för hennes drömmar om ett mera spännande liv än det hon lever med den aningslöse, effeminerade Elias, som hon låter sköta hushållsgöromålen. I ett gräl skriker Crisa "helvete" och tror när hon hör sin egen röst att det är Elias som ovanligt nog tar sig ton. "Det lät som mitt dåliga samvete", säger hon. Crisa provoceras av Elias slätstrukenhet och blir allt elakare som om hon vill testa honom. Hon söker ett språk för sina innersta känslor, där även avstånden, tomrummen skall vara betydelsebärande; "avstånden mellan ord är större än mellan stjärnorna", säger hon. På övernaturlig väg kallas en annan kvinna, Sonne, till Crisas och Elias hem; de sätter sig till bords och Crisa hånar sin make genom att låtsas berömma hans soppa: "Han känner verkligen min smak", säger hon, "också när det gäller soppa, den är verkligt fin". "Soppan?" undrar Elias glatt överraskad. "Nej, jag tänkte nu på min smak", svarar Crisa. Pjäsen är ganska intressant så långt; man skrattar ibland och replikerna flyter. Men sedan breder det schadistiska tungomålstalandet ohämmat ut sig och de oväntade händelserna blir alltmer väntade.
Crisa trånar efter Aksel men låter sig också förföras av sin mentor, den mystiske Anchoran. Elias å sin sida börjar se sitt äktenskap med nya ögon efter en kort romans med Sonne. I periferin för Schade också in ett par skyddsänglar som, osynliga för de flesta agerande, då och då ingriper i handlingen. Crisa förstärker sin konflikt och drar in alltfler i den, den renande vårstormen drar fram över tiljorna, leksaksbilen visar sig ha en voodooaktig funktion och när den välter omkull kraschar Aksel samtidigt med sin bil mot en lyktstolpe. Detta är en konkret illustration till vad Crisa sagt tidigare; att det finns ljus som visar vägen för vissa men som är för starkt och dödande för andra. Anchoran har dock sin förklaring till Aksels död; bilen var i olycksögonblicket den äktenskapliga sängen med dess konflikter förvandlad till ett fordon. Efter detta är Crisa fri från den fjättrande drömmen om Aksel.
Det är synd att den lovande upptakten förfuskats. Nu skall närmast brutala strykningar till för att göra pjäsen engagerande. Finn Stein Larsen är i sin Schade-bok inne på att filmen kanske kunde vara ett tänkbart medium för de här pjäserna. Men då får man inte tvätta bort mystiken som Henning Carlsen i hög grad gjorde i "Mennesker mødes". Att det dock inte är omöjligt att göra film av sådana här förment ohanterliga ämnen har ju Wim Wenders och Peter Handke visat i "Himmel över Berlin".
En kærlighedshistorie fra provinsen från ungefär 1953 är en kort miniatyrpjäs, rörande och komisk på samma gång. I första scenen hörs bara röster i mörkret från två ofödda själar som är avsedda för varandra; de vet att de skall födas med tio års mellanrum och att de kommer att känna igen varandra även i sina kroppsliga skal. Nästa scen är dråplig; där sitter herr och fru Steffensen en vanlig tråkig kväll i sitt vardagsrum. Plötsligt börjar herrn i huset tala så underligt om att han skulle behöva en kvinna som lägger handen på hans panna. Fru Steffenson bara hånar honom: "Du kan inte få mig till att leka ung flicka och nyförälskad med rosor i håret och allt sådant som jag nu har glömt. Jag är en skit. Och det vill jag att du skall vara också." Frun talar föraktfullt om allt erotiskt trams och säger att hennes förnuft förbjuder henne att tro att mannen har en älskarinna, och när förnuftet säger henne det, så har han det inte heller, menar hon bestämt. Men hånfullheten för henne ut på djupare vatten än hon väntat sig, och hon utbrister: "En sådan lustmördare", en stunds tvekan följer och sedan börjar hon raljera över mannen för att han är en sådan vekling att han inte ens är lustmördare. Vi kan med andra ord känna oss rätt hemtama här i Schades speciella tappning av sängkammarfars, där i gängse ordning underliga saker börjar hända, märkligt nog precis när ridån gått upp. Människor skils och möts i olika formationer tills den rätta kombinationen uppstått. Summa summarum; herr och fru Steffensens vuxna barn, som de har var för sig från tidigare förhållanden, träffas i en park och visar sig förstås vara själarna som väntat på varandra sedan de flöt omkring i rymden.
Vid ett tillfälle ringer dörrklockan gåtfullt alldeles av sig själv hos paret Steffensen, och frun är övertygad om att något kommer att hända eftersom hennes förre man dog efter ett sådant varsel. Detta motiv har Schade hämtat från sin egen biografi. Då Schade bodde i föräldrahemmet i Tårbæk 1927 ringde dörrklockan vid tre tillfällen av sig själv utan att någon stod utanför. Nästa dag fick man telefon från stinsen på järnvägsstationen i Charlottenlund. Frederik Schade hade dött i hjärtslag på tåget på väg till sitt arbete [not 46].
Schades kardinalproblem som dramatiker är att han försöker skriva romaner eller noveller i replikform. Han har ingen hävd att falla tillbaka på när det gäller att uttrycka uppenbarelser eller telepatiska samband. Traditionell dramatik har ju sina konventioner, ibland så schematiserade att teatern istället för att imitera verkligheten, imiterar annan teater i en ständig spiral som blir allt trängre av alltmer schablonartade uttryck och signalbeteenden (detta är särskilt tydligt i amerikansk TV-dramaturgi där en framgångsrik schablon inte får överges utan helst bör renodlas). Skådespelare tror förmodligen att de tolkar tecknen i pjäsmanuskriptet och gör dem till kött och blod, medan de i själva verket ofta producerar nya tecken som vi som åskådare i bästa fall omedvetet förstår som teaterspråk och översätter till vanligt språk. Så länge denna process kan ske omedvetet, menar vi att vi sett en bra rolltolkning. Men detta fungerar bara så länge det handlar om något sånär bekanta känslor; glädje, sorg, förvåning, snikenhet, svagt spirande hopp etc. Men Schades översinnliga erfarenheter har inget kodspråk varken i verkligheten eller på scenen. I en roman kan detta hjälpligt lösas med olika sorters bilder och analogier. Men hur utför man på scenen en metaforisk gest? Alltså tvingas Schade föra in långa monologer där huvudpersonerna talar om vad de just känner, eller sidofigurer som bevittnar och gripna av stämningen refererar vad som pågår. Han hamnar alltså i samma rävsax som mycket av den didaktiska, politiska teatern.
1954 var Schade 51 år gammal och då utgavs hans tionde diktsamling Der er kærlighed i luften. Där målas scenerier med stor lätthet och svepande penselföring, som vittnar om att konstnären nu uppnått stor säkerhet och behärskning av de uttrycksmedel han en gång valt. Formkänslan är starkare än på länge, även i de mer experimentella tillfällighetsdikterna. Inga direkt nya teman dyker upp, men de gamla avhandlas med större besinning och djupare insikt, enstaka dissonanser förekommer visserligen, annars vore Schade knappast Schade, men han verkar inte behöva de riktigt överdrivna bombasmerna här. Han är medveten om detta gamla problem och i dikten "Vidunderligt" frågar han "hvordan skal jeg smøre tykt nok på/ i mine udtalelser om dig". Det enda som verkligen stör är garneringen med exotiska geografiska namn; får han chansen klämmer han genast dit ett Rio, ett Cairo eller ett Guadalquivir.
I ett par dikter kastar han upp metaforerna som bumeranger vilka han i slutraderna skickligt fångar upp och återbördar till marken. I "Bryllupskareten" är det en ask lyckospindlar som poeten vill att Josefine skall dela med sig av, och när dessa frigjort sina amorösa krafter, Josefine visat sina lår och älskogen dånat som Colorados floder, avslutas så dikten med en återtagning av spindeltemat - dosan är tom:
hvad er det dog for skønne ting der risler igennem dine lår som aquavit - som dejlig spritus til kød og fedt? Og krusninger som stjernetåger løber henover dem - som vindpust over kløver, indtil du atter silken om dem svøber. En mælkevej forsvandt - og kom igen, da du fik gåsehud af fryd, min ven. Du trækker kjolen for - som lyn er låsen. Nu har vi opbrugt edderkoppedåsen."Havluft" är disponerad på ett likartat sätt, men med mera vittomfattande utvikningar. Land och skummande vatten kring Lemvig blir här som en bakelse med vispgrädde, och denna bild hålls kvar medan poeten sitter på konditori och betraktar både havet utanför och fröken Jensen:
Min sjæl, vær glad for frøken Jensens ben, som du kan røre ved - hun trækker kjolen op med vilje over havnemolen, som øjnes mellem benene på stolen. Og motorskibe med de store master imellem benene har travle timer, jeg tænker på, at hvis en fisker så sit skib herfra, så lod han fiskestimer slippe løs - og spiste flødekager her i Lemvig hos byens gode bager. Men, ganske vist, så lod hun kjolen sænke sig som et fiskenet omkring hans tanke."Sommer i vinduet" är en kort trestrofig impression. En kvinna tittar ut genom ett fönster, inramad av "de søde hungardiner" med sällsamt spänd min, för hon ser en man: "Mon han kan se min tankes lyn/ bag de gardiners ramme?/ Det var som vinden løftede/ Min kjole i det samme." En liknande men mera utbroderad idé finns i "Kontordames tanker":
Jeg er din uden ophør, min elskede. Jeg er nøgen fra hofterne til knæene, når du kysser min hånd, jeg kan ikke lade være - selvom jeg sidder på en kontorstol og i næste øjeblik skriver et brev på maskine med en oforanderlig mine, mens benen er samlede under bordet som en spændende bogs blade, og i næste øjeblik glider fra hinanden som en harmonika trækkes ud, og jeg sidder med himmelske toner i mig og ser på en gade. /.../"Verdens centrum" tyngs kanske ned något av sin egen abstraktion, men är ändå suggestiv. Centrum flyttar dit tanken är:
Jeg står og rører ved København, og vognen følger hvert gadenavn. /.../ Jeg rører ved dig på en sporvognsperron, er du oppe, er du nede? ligger fladt på en hede? I dag var det regn på din nøgne krop og hovedet ned og benene op. Og centrummet lå på en kærlighedshede. Nu falder dråben fra bygen hernede. Jeg står på sporvognsperronen og gyser. Du flytter dit centrum, når lygten lyser.Schade älskar att förskjuta koordinatsystemets origo och se vad som händer. I "Dampskibet" är centrum förlagt till ett vinglas i baren på en båt: "Du skal bare holde vinen stille/ i den samme stilling hele tiden,/ så vil skibet følge denne gliden/ af et glas mod vin på indersiden/ som et hjul med smørelse i midten/ drejer om sit nav". I "Efterårsstorm i skorstenen" återkommer ett grepp från tiden för kärringdikterna:
Og sulten står den unge kvinde dér i flammeskørter i kaminens skær. Hun står med åben mund og appetit, til månen kommer frem i skyers kridt og stønner: Å, min gris, jeg steger dig for evigt til en saftig flæskesteg.Det kannibalistiska och förtärande återkommer i "Følsom ung kvinde", när poeten bara drömmer om sin älskade, men här finns också en ovanlig antydan om skuldkänslor:
Lykkelig og glad alligevel - men en utvetydig slagtermentalitet lurer i mig. - En fræk forbryder, en voldsforbryder, kunne ikke gøre det værre. Men jeg trøster mig med, at mit hjerte kommer løbende til dig om tilgivelse nat efter nat -.Och i dikten "Ro" beskrivs en aningen motsägelsefull sinnesfrid. Avundsvärd är den, skriver Schade, som känner denna saliga ro som är osynlig som mörkret men "lægger sig om dig som brede bjørnelabber,/ kærtegnende, og slår alt ihjel,/ som ikke kan tage mod dens evangelium". Ett nattfly kommer sedan in genom fönstret och sätter sig på den älskades bröst, och Schade skriver att nog vet en skoputsare när han har en sko under borsten, men insekten förstår inte innebörden i det ljus som lockat den dit, den har känt den magnetism som endast poeten inser att kvinnan utstrålar när hon är villig.
Villig är hon förvisso i "Vældigt landskab" där först Tizian manas fram att skildra sommarens skummande böljor, sedan ändras scenen till en lada där kvinnan ifråga väntar:
Hun binder en brølende tyr til sin hofte - en lænke rasler fra ringen i næsen. Hun magter det store, voldsomme dyr, hun er malet på munden, der dirrer farligt.Det här är nog en av de mest representativa samlingarna i Schades diktning; här finns kärlekens skirhet såväl som dess smutsighet, mat som sexuell metafor och här finns också den estetiska distansen ("hun kyssede mig - jeg følte det tydeligt").
Året därpå fick Schade Aarestrup-medaljen, vilket kanske föll sig naturligt med tanke på att Emil Aarestrup ju i viss mån var en själsfrände, som också besjöng kvinnan och erotiken relativt öppet - eller kanske snarare lagom tvetydigt. Doktor Aarestrup lättade dock inte gärna på stärkkragen och över hans diktning vilar ofta något gråtmilt som är Schade helt främmande.
Under de tre närmaste åren skrev Schade febrilt, en mängd, mestadels korta ögonblicksbilder, vilka han 1958 ställde samman till Schades højsang som innehåller hela 140 dikter. Möjligen kunde man önska en något hårdare sovring, men ändå övergår kvantiteten på ett förunderligt vis i kvalitet här, ymnigheten får ett egenvärde. Boken är disponerad som en verbal symfoni, för att nu använda ett av Schades favoritord som här plötsligt får giltighet. Och i enlighet med den musikaliska variationsformen gör han en återtagning; dikten "Vilde bær" förekommer två gånger i samlingen:
Vilde bær i skovens skygge - hvem så dem? hvem vogter dem? De har ingen barnepige, står dog midt i himlens rige. Vilde bær i skoven.I dikten "På cykletur" visar han också prov på en charmerande oskuldsfull livsglädje:
Hurra! Dér er en bager, og wienerbrødet dufter varmt, her står vi af. En måge slår kolbøtter dér i luften, som er fyldt med saltvand, duft af fisk, nyrøget sild, en bagatel petroleum, og 7-9-10 30-40 æbletræer, 100 min sandten! ja, jeg syntes nok her var så stærk en duft af blomster!Till stor del består "Schades højsang" av dylik lättsmält, ofta nästan motståndslös poesi. Den mottogs väl av såväl kritiker som allmänhet och trycktes i många upplagor. Vissa dikter uttrycker bara glädjen över att smaka på en jordgubbe eller att låta sitt vatten i en skogsbacke om natten. Och här blir Schade aldrig plump eller övermodig utan är kontrollerad och eftersinnande, vilket man önskar att han varit lite oftare under sin diktarbana. Men även mörkare stråk bryter in. I "Familiebillede" står en hustru just beredd att ta sitt liv för att mannen dricker och negligerar henne. Och i "Fortryllet symfoni" återkommer det gamla temat med den älskande som förslavar och t.o.m. bedrar den älskade av ren besatthet.
Schade svängde ju på ett besynnerligt vis mellan mogen formkänsla och djupa insikter å ena sidan och närmast gymnasiala utgjutelser å den andra. I denna Schades Höga visa är det dock tveklöst den mogne poeten som för pennan. Abstraktioner materialiseras ofta med hjälp av trådar (från mun till öra eller mellan människohjärtan) och instrument åskådliggör inte bara musiken då människor möts utan används också som synestesi; den käras ögon är som "stille trompeter,/ hvor tavsheden pludselig drøner" och lyckan blir stor som ett piano. Här gäller det att höra det ohörda och se det osedda (dikten "En særlig skøn kvinde"):
Det renser luften, når du trækker hånden igennem den - den bliver let forsølvet og skinner som et hav i månelys som kviksølv dér, hvor skibet går igennem... ah, hvor dejligt idet du trækker munden tæt forbi min mund, så luften skvulper som et hav imod den...I "Dansk morgen med blæsevejr" skildras det stora i det lilla, med en avklarnad återhållsamhet. Mot en hemtrevlig miljö med puttrande kaffepannor, tennsoldater och frimärksalbum ställs blåsten utanför och de nöjda fiskarna i havet som vet att de inte riskerar att fångas "For fiskerbåde går ikke ud,/ så vælter de våde skibe./ Og karameller, som kom fra Gud,/ kan børnene købe i Ribe". Dikten slutar med en liten "konkyliesang": "I gadernes skinnende pytter/ er redningsbådene ude./ Man hører i tændstikæsker/ mægtige storme tude.-"
Några humoristiska perspektivomkastningar förekommer här också. I "Kan du høre solen stå op" är det en fågel, för vilken inget upp och ned finns, som ser himlen där nere och marken där uppe, och bilarna blir små som flugor i taket. "Blomster og børn" är en dikt som för tankarna till fiskarna i "Kællingedigte" som inte visste något om konst:
Alle blomster vil op at se, hvad der er ovenfor forårets sne - dér er kommunebiblioteket, Hellerup, Danmark, nu bygget op for 10 år siden, med w.c. og varme og hylder med bøger, så lange som parken, - de når slet ikke at komme derindDe här blommorna är dock mer försigkomna än fiskarna, för även om de inte tar sig in på biblioteket så går de sedan på Hellerups bio.
Ett par nya erotiska metaforer kan rapporteras. I "Sfærers musik i København" vaknar befolkningen häpet av den lycka som utbrutit någonstans i staden. Och man kommer att säga att det bara är struntprat. Poeten invänder dock:
Men kys en forårsdag min Anne-Lises bag, der som rabarberblade køligt hvælver sig som himmelhvælvinger inde i en kirke, der sagte skælver af toners høje stemmer.Och i "Åbenbaring" heter det:
Jeg vil gerne åbne min kjole, for dig, Jens August, dig, /.../ og du vil se mine lår som hvide svanevinger brede sig ud og flyve med dig i mit skød op imellem stjernerne, og mellem mine ben vil du se jordens kugle flygtigt, som en femøre, som vi har tabt, o mærk, hvor høet dufter dejligt i september.Dikten "Jernbanetoget kommer" är Schades verbala motsvarighet till Honeggers "Pacific 231"; med rytm och djärva bilder försöker han på ett icke-beskrivande sätt få läsaren att uppleva tåget som anländer. Från att vara en prick långt borta står det där till slut på stationen, ångande och pysande i all sin massivitet. (Notera hur Schade leker med ordet "skinner" som ju kan betyda både skiner och skenor!)
det er som en blomst, der folder sig ud - som en ballon, der puster sig op, en mariehøne, der blev til en skildpadde, en sodavandsflaske, der blev till en skorsten nu damper det herligt som var det en sky, så stort som et bjerg, der flyttede sig og hang over toget - og nu er det inde tæt ved stationen - man hører det rulle med hjulene - ser i den gennemsigtige luft, at de ruller, roterer med bulder henover skinnerne - det trænger ind i luften her ved perronens side - som før var så tom - nu er ruderne hvide i vognene, skinner i solens skin, og lokomotivet står som en vind, pludselig standset - stiv og massiv, håndgribelig, fast, med fløjter og piv, du kan klappe dets sider, som var det en hest og ikke en susende, strømmende blæst af stål og jern."På motorcykel" är en dikt som i likhet med "Nattlig køretur" från "Kærlighed og kildevand" i snabba visuella glimtar och med språkets rytm förmedlar känslan av ett framrusande fordon, men här blir poeten verkligen ett med motorcykeln; han ser med dess lykta och känner med dess gummidäck och hjärtat jublar i takt med motorns vrål, "for jeg er snart hjemme hos min kone". En maskinell furiositet genomsyrar också dikten med den lite självironiska titeln "I verdenstempo", där förförelsen tycks drivas med ånga:
/.../ din røde mund er som mudder og blæver, kloakaffald i al sin blødme - din tunge bobler en gang imellem op fra de sugende sumpe og fremkalder bloprende lyde som maver, der rumler, kvinder, der raller i kvælertag under voldtægt, symaskiner, hvis nåle raser som senge, der knager, indsmurt i olie som bacchantinder i salve under et voldsomt tempo som stempler, der slår i eksprestoges undergrundsdele, der opsluger skinner af stål kilometervis - indtil din smørbløde røst har forslugt sig, og pibende, jamrende strammer sin bremse og slipper sit stålslugeri./.../I "Min dynamiske vendinde" går det också rätt våldsamt till. Poeten undrar varför inte hans upptågsrika väninna sticker pinnar i näsan och kinderna när det nu är vår och saven stiger, hon är åter lik en maskin som suger honom i sig, in i hennes "eneste rolige sted", som är en hel rymd "af lukkede stjerners fugtige muld".
"Schades højsang" är sannerligen en respektingivande kraftansträngning av den 55-årige poeten, den är stundtals helt bedövande i sin uppslagsrikedom och jag kan förstå Torben Brostrøms närmast förkrossade utgjutelse: "Den är underbar, praktfull, helt otrolig, obeskrivligt härlig och fullkomligt fantastisk" [not 47].
Hans Brix, som så skändligen svek Schade vid tiden för debuten, måste nu ha känt samvetet gnaga något alldeles outhärdligt. En studentska kunde nämligen berätta för poeten att professor Brix avslutat sina fem sista föreläsningar vid Köpenhamns universitet, oavsett ämnet för dagen, med orden: "För övrigt anser jag att ni bör läsa Schades Højsang" [not 48].
Nu dröjde det dock fem år innan Schade hördes av på nytt. 1963 kom Schade-symfonier, som är mera normal till omfånget. Det är tyvärr också fråga om kvalitet ordinär, för att uttrycka det lindrigt. Schade kan ju annars vara koncentrerad men ledig på samma gång, han kan vara talspråklig men ändå högtravande, och ofta kan han sammanjämka sådana skenbara motsatser till något nytt och högst fruktbart. Men när han som här ofta både skjuter över målet med gammalt utslitet artilleri och dessutom är pladdrig, då blir resultatet svåruthärdligt. Många gånger har Schade skapat en viss stämning - pastoralt idyllisk, hett erotisk, upphöjt gudomlig - för att sedan rädda dikten med en plötslig vardaglighet - att kaffet är klart eller att en ko brölar. Men här har det friska greppet blivit en formel som inte förmår lyfta den underliga kompott den ingår i. I vissa dikter kan varannan rad vara utomordentlig poesi och raderna där emellan rena plattheter eller skärande stilbrott. När han för första gången i sin diktning använder sig av ett s.k. runt ord är vägen dit lång; på 20 rader beskriver han först den regnhöljda ort av gräs och rosor på kvinnokroppen som så länge betecknats med detta skamliga ord som inte kunnat yttras förrän nu på rad 21.
Man kan tycka att den sexliberalisering som inföll under 60-talet, och kanske framför allt ungdomens kärleksbudskap med flower-power och love-ins i parkerna, borde ha tilltalat Schade. Men han ansåg att den andliga dimensionen i erotiken här gick helt förlorad [not 49].
Bruket av composita är en sak för sig i Schades diktning. Han använde det dels under sin mera surrealistiskt influerade period, vilket var begripligt som en tidstypisk tendens att sammanlänka disparata ord till mystiskt skimrande neologismer, men återkom till det även på senare år. Om man bläddrar i dikthäftena finner man känslokonglomerat som "håb-smertende", "barbarisk-hårde", eller "offer-tørst" och musikinstrument som "ve-violiner" och "omnibus-basuner". Ögat fastnar på bindestrecken och den inre läsarrösten tvingas göra ett hopp, men dessutom uppstår en skenbar självklarhet i det absurda, ord som inte finns skriker att de finns, de ger sken av att vara ord från ett främmande, obegripligt språk som plötsligt blivit genomskinligt, som när man läser en ordagrann tecken-för-tecken-översättning från kinesiska. Denna ordens egen benhårda auktoritet, för att inte säga stolthet, skulle inte finnas om man skrev "smärtande av hopp" eller "violiners ve". I "Hjerte-bogen" kläms solen ut ur "hul-horisonten" och "smal-månen" stiger över "kalvebrøls-marker", i "Der er kærlighed i luften" finns både "hun-gardiner" och en "latter-ren" mildhet, och i den femte "Kællingedigten" förekommer "din sensommer-gule flagspætte-træstamme af en krop". Som kemiska bindningar låter elektronerna löpa i dubbla banor glider också betydelserna mellan orden fram och tillbaka i snabba svängningar. I "Schade-symfonier" frigörs för övrigt partikelenergin också i "kæde-kys" och "kys-atomer" och här slås dessutom alla rekord med raden "i byen Københavns 'Halleluja'-'Skål'-'Kys mig'-'Klem mig'-'Slå mig'-'Pisk mig'-sne-fygende indgangs-portal" [not 50].
Hösten 1963 fick Schade äntligen ett rejält erkännande av det officiella Danmark: Det danske Akademis litteraturpris på 50 000 kronor. Akademin motiverade sitt val med att Schade var "den mest originelle bland nu levande danska lyriker". Enligt Virtus tog kronofogden en stor del av prissumman. Resten skulle gå till en jordenruntresa. Schade hade trots sina globala fantasier rest ganska lite i världen. Våren 1964 hjälpte dock Søndags-Politikens redaktör Poul Hammerich till att organisera denna resa och Schade besökte tillsammans med Illona Breuning, som han sammanlevde med under den här tiden, bl.a. Iran, Thailand, Hongkong och Japan. Under resan skrev Schade enligt egen utsago inte en rad, men hemma igen satte han sig och skrev Sjov i verden (publicerad 1965), en förvånansvärt oinspirerad och intetsägande reseskildring, som förmodligen kom till mest som ett tack till redaktörerna på Politiken.
Det är typiskt att Schade som var så djupt rotad i den danska jorden inleder skildringen med att lyriskt förklara hur skönt det är att vara tillbaka i Köpenhamn och sitta på Tivoli under bokgrenarna med ett glas öl. Sedan beskriver han med barnslig förtjusning hur det är att flyga, han fascineras av den skinande toaletten och noterar hur draperierna hänger snett medan planet stiger för att sedan åter hänga lodrätt. Han besöker en dans i Isfahan där twisten just introduceras för undrande danspar. Han promenerar i horkvarteren och får märkbart svårt att passa in vad han ser i sin vanliga världsbild där ju skökan är en kultfigur. När han flyger över Persiska viken får han höra att där finns så mycket hajar att man måste ha handskar när man pekar ut den på kartan. Kartan tycks vara mer fascinerande än verkligheten och tillbaka igen i Danmark blickar författaren upp mot sommarhimlen och ser Asiens landkonturer i molnformationerna. Jens August Schade var nog när allt kommer omkring rätt nöjd med att leva i sin fantasibild av världen; precis som han skrev att män föredrar att bara längta efter kvinnor, ville han kanske hellre drömma om de fjärran länderna än verkligen besöka dem.
Inte oväntat är han också betydligt mer engagerad i sin andra reseskildring Danmarksrejse från 1970, som är en samling resebrev som ursprungligen publicerades i Ekstrabladet. Han gör båtturer mellan många av småöarna söder om Själland och Fyn, men åker också runt på Jylland och beser Ribe, Ålborg, hemstaden Skive och den norra utposten uppe i Skagen.
Reskamraten heter Susan och de två möter ständigt i de mest avlägsna avkrokar människor som känner igen poeten och bjuder på kaffe. Med många erotiskt färgade liknelser beskriver Schade havslandskapet, båtarna, tågen och inte minst kaffet och wienerbrödet. I Tranderups kyrka på Ärö filosoferar han över den madonna som i flera hundra år stod inmurad i väggen, efter det att reformationens bildstormare dragit fram. Ändå hade unga flickor i generationer framåt utan att veta varför nigit i vördnad framför den släta väggen.
På ön Mors i Limfjorden hävdar en kultiverad och söt dam - var hon söt? frågar sig Schade nu i efterhand - att detta är den vackraste plats hon känner till i Danmark. Schade skildrar sedan skogen, bergsklyftorna och bäcken och kommer slutligen fram till att damen verkligen var söt. Minnet av naturen har liksom färgat av sig på henne. När han besöker barndomsstaden Skive noterar han besviket att gristorget med dess forna folkliv och kommers nu inte finns kvar längre, och i ån flyter, som både buddisterna och Herakleitos insåg, inte längre samma vatten som förr.
Jens August Schade fortsatte skriva under 70-talet, en hel del opublicerat material finns, men hans sista diktsamling blev Overjordisk som kom 1973. Den innehåller 87 dikter, men det är i mitt tycke endast en handfull som har något egentligt värde. Titeln till trots står Schade här inte så mycket över jorden som över den språkliga gestaltningen; han är mer abstrakt än tidigare och talar om "parapsykologi" och "könsutlösningar" samt definierar en person som "underkastad". Han rör sig mera med analytiska begrepp än illustrerande; när dikterna inte är nyenkelt torftiga framstår de som aningen kliniska.
Med hjälp av en Van Gogh-målning upptäcker Schade färgen blått och i olika dikter blir plötsligt de mest överraskande ting blå; män, kvinnor, läppar och rum. Himlen är förstås blå, men ibland är den också slipstensgrå:
En øsen en pøsen af regn flamingorød står solen som en yndig kladde til evigheden med følsomme skyer omkring som en slibesten der dyppes i vand, og drejer i dragende skyer forbi så det sprøjter fra den.I några dikter vänder sig poeten i direkt tilltal till kärleken, i "Månskinspigen" är det en egendomlig kvinnovarelse som ligger hos kärleksparet och älskar dem båda, i "Tidlös kærlighed" är kärleken ett ekolod som lockar fiskarna (människorna) till sig och poeten undrar hur detta "Du" kan omfatta så många av oss. Dikten slutar med iakttagelsen att kärleken länkar "os sammen med strømme af sorte synder/ i Diluvialtiden! flydende sten -/ luftformig granit! luftformige ben!"
i "Sommernatsnat" (d.v.s. en sommarnatt som verkligen gör skäl för namnet) finns något av den gamla furiösa kraften; efter att älskarinnan lagt huvudet bakåt och fyllt sig med kärlek och mottagit mörkrets vågor i sitt "rabiate skød" följer:
Læg mærke til luksus-lejligheden med fodaftryk på de lodrette vinduer. Det er nat, det er sommernatsnat. "Kom stigende op i mig, kom riv sløret af Din forelskelse, Din jordiske saftkilde, vand Din blomst med hengivenheds vanvid, så Du sprøjter Din regn udover mig."Bilderna i den här samlingen är annars ofta långsökta, himlen blir en brödskiva som det bres blåbärssylt på, och kvinnoskötet kan bli som en projektor. I "Alsidighed" ställer han dock staren, som kvittrar som ett rullande tåg, mot en ko, som brölar som en drillande lärka, i en verkningsfull kontrast. Dikten "I natten" låter oss höra dunket från hela tillvarons maskinrum:
Som var det en søfyrbøder der tørrer sig over panden og får en våd hånd drager en lille sort sky henover fuldmånen. Og nogle store dråber regn dunker mod blomsternes blade deroppefra som en flyktig anelse i den lune nat om noget stort i min lille have nogle smukke sekunders gave. Man hørte den skjulte maskine holde klodernes hjul og Jorden igang.Den dikten är med stor sannolikhet inspirerad av en båtresa Schade gjorde från Nakskov på Lolland till Spodsbjerg på Langeland, som beskrevs i boken "Danmarksrejse". Färjans förstemaskinist hade känt igen "herr Schade" och undrat om denne inte skulle vilja se maskinrummet. Och de hade gått ned i bullret från pistonger och drivhjul. "Det var plötsligt som om hela universum blev synligt och uppgav sin stämma", skrev Schade då, "man är ju så van vid att stjärnorna och världsrymden är tysta."
1974 utgavs ytterligare en liten reseberättelse, Besøg på Danmarks Limfjord, som Schade skrivit på beställning från en turistförening. Denna har jag dock inte haft tillgång till.
Schades allra sista bok sammanställde han strax före sin död tillsammans med Virtus. 70 eventyr om det hemmelighedsfulde København og omegn (1978) är en mängd korta minnesfragment och konstlösa impressioner av viktiga händelser och trivialiteter i en tyvärr väldigt oöverskådlig blandning. Tidsangivelser förekommer sällan så bokens biografiska värde är begränsat. Den sprider dock ett visst ljus över bakgrunden till några av dikterna och innehåller också en del intressant bildmaterial.
När Guri dog den 24 juni 1977 skrev han några minnesord till henne i en lokal tidning, men var samtidigt svartsjuk eftersom hon hade gift om sig, först med violinisten Franz Otto Pfaffstetler, senare med Oluf Bang. Schade tyckte att han borde vara den ende mannen i hennes liv [not 51].
Sista året bodde Jens August tillsammans med sonen och dennes familj i deras villa i Köpenhamn. Han hade då fått en hjärnblödning och kunde inte tala under fyra månader. Vissa slitningar uppstod mellan far och son och efter att Virtus skällt ut Jens August återfick poeten mirakulöst talförmågan. Han frisknade till och började åter skriva essäer och dikter, bl.a. i lokaltidningen Villabyerne som Virtus då var chefredaktör för. Den 19 november 1978 meddelade dock Jens August att han inte behövde serveras morgonkaffe dagen därpå. Och på morgonen den 20 återfanns han död i badrummet [not 52].
Den kosmiske barden blev slutligen ett med sin evighet. Under tiden på jorden hade han hunnit skriva tolv diktsamlingar, åtta romaner, sju pjäser, två reseskildringar och ett otal noveller och tidningsartiklar. Mest mytomspunnen blev kanske ändå den egna biografin. Det är omöjligt att inte jämföra med Bellman, som ju förutom att han också förenade högt och lågt, sublimt och komiskt, också blev legendarisk under sin livstid. Schade tillhörde andligen ett brokigt släktled av vaganter och trubadurer, han levde sitt verk såsom sitt liv. Och mycket riktigt är han bland danskarna känd kanske inte alltid för vad han skrev, men för det mesta som person - på kaféerna, på gatorna, bland bohemer och konstnärer.
För övrigt anser jag - för att tala med Hans Brix - att ni bör läsa Schades Højsang.
Copyright Karl-Erik Tallmo, 1990, 1994.
37 Citaten ur denna roman är översatta av mig, då vissa detaljer inte framgår i Bengt Anderbergs ganska fria svenska översättning som kom 1946 under namnet "Jag är galen i dig". [Tillbaka]
38 "70 eventyr" s 102-103, där Schade också berättar att Inga Lyngbyes bror Viggo satte sig emot förlovningen då hon redan var halvt förlovad med en av hans vänner. En dag uppenbarade sig brodern utanför Ingas och Jens Augusts dörr och skrek: "Jag står här utanför med två brödknivar - och jag utmanar dig på duell!" och han sparkade och förde oväsen. Det dröjde en timme innan paret vågade öppna och då stod Viggo där med två smörknivar. [Tillbaka]
39 Otto Rank: "Art and Artist", New York 1932, s 107. [Tillbaka]
40 Spekulationerna nämns i "Den lyse digter", s. 7; att perioden inte var traumatisk har Virtus berättat för mig muntligen. [Tillbaka]
41 Schade umgicks med konstnärerna i Cobra-gruppen, och en av hans bästa vänner var Asger Jorn (enligt Virtus Schade). [Tillbaka]
42 Jubilæums Decameron 1353-1953, Kbh? 1953. Återges i "Den ukendte" s. 109-116. [Tillbaka]
43 Vissa bibliografier anger att pjäsen skrevs 1938, vilket är helt otänkbart med tanke på att handlingen utspelar sig i skuggan av såväl den kinesiska revolutionen som atombomben. Jag har talat per telefon med Inga Lyngbye - som levde med Schade vid den här tiden - och hon tror att den är skriven så tidigt som 1949. Virtus Schade tror dock att den är skriven ungefär 1950. Titeln var, också enligt honom, ursprungligen "Li Huas kanoner". [Tillbaka]
44 En ordentlig sammanställning av Schades pjäser publicerades först på 60-talet. "Schade-dramatik I" utkom 1963 och innehåller "En kærlighedshistorie fra provinsen", "En aften i Café 'Måneskin'" och "Forårststormen". "Schade-dramatik II" utkom 1965 och innehåller "Myggestikket", "Marsk Stig", "En forårsaften" och "Nattens frelse".
Tyvärr anges inga tillblivelseår för vissa av pjäserna. Inga Lyngbye tror dock att "En aften i Café 'Måneskin'" är skriven 1952 och "Forårsstormen" omkring 1952-53 (Virtus tror 1953), men vad gäller "En kærlighedshistorie fra provinsen" är de båda eniga om att den bör vara skriven 1953. [Tillbaka]
45 Erotisk lockelse eller respons har karakteriserats som kyla också i t.ex. "Jordens største lykke" och "Der er kærlighed i luften". [Tillbaka]
46 "70 eventyr" s. 76. Virtus berättar för mig att den direkta orsaken var att hans farfar hade sprungit till tåget, något som Jens August sedermera alltid aktade sig noga för att göra. [Tillbaka]
47 Recensionen publicerades ursprungligen i Information, men citeras i "Den lyse digter" s. 53. [Tillbaka]
48 Schade: Danmarksrejse, Kbh 1970, s. 81. [Tillbaka]
49 Enligt telefonsamtal med Virtus Schade. [Tillbaka]
50 I detta sammanhang kan också nämnas att Schades ymniga bruk av tankstreck både i dikt och prosa enligt Virtus Schade inte är så slumpmässigt som det kan förefalla. När han fick gamla dikter upplästa för sig frågade han: "Det är väl dubbla tankstreck där?" [Tillbaka]
51 Enligt telefonsamtal med Virtus Schade. Själv levde dock Jens August efter äktenskapet med Guri först tillsammans med Hanne Jørgensen (cirka 1939-46), därefter med Inga Lyngbye (cirka 49-54/55), sedan med Illona Breuning på 60-talet. (Före äktenskapet med Guri hade han också en förbindelse med författarinnan Bodil Beck.) Han sammanlevde oftast längre tider med de kvinnor som var hans "musor" och höll kontakten med dem även sedan förhållandena brutits. Virtus berättar att Schade en gång sagt att han kände till tio genier och att av dem nio var kvinnor. [Tillbaka]
52 Om dödsorsaken var en förnyad hjärnblödning eller något annat vet man inte. Ingen obduktion företogs. Källa: Virtus Schade. [Tillbaka]