Dänne war intet alleen; Hon kom med tree siine Döttrar/
Samt sin Son/ dera broder/ här-an/ i sådana lynde:
Een war tröger å foot; half-sofwande/ gäspande/ tung-lynt/
Owulin i sin drätt/ obörstad/ och solkot i Klädom;
Doch war Hon illa beprydd med en krantz aff Swimmel/ och Walmog.
Hon baar ett hyend' in-under en arm/ och Kårt-spel i handen;
Koxade kring hwar hon foor/ och klådde gemeenliga fingren.
LÄTTJA war hennes namn/ af Moderen ärnat i waggan.

Andre war Moor-lijk/ dristig/ och kön/ med mysande munne;
Hwärfde sijn' plijr-ögon om/ med lekande/ lockande later;
Ehwar hon gick/ drog hon å sig hwars-mans ögon och ålijt;
Klädd war hon i fijnt Skijr; att hon synts hwart klädd/ eller oklädd.
Swan-hwijtan hals/ där-å spelande rings-wijs-krusade Låckar;
Tittarne tittade fram utu floret/ och half-bare brösten.
Gilliand' i lönliga wijs/ och puffande/ pyste til älskog.
Hon had' ett Eld-fyre på sijn hand/ Stål/ tunder/ och flinta.
KÄTTJA war hennes egentlige namn/ kär-älskelig allom.

Sälsynt af Anlete war den yngst' af dässe tree Systrar:
Ett öga greet; med det andre då loog hon; snart war hon effterst/
Snart war hon för-åt i tripp-trapp/ snäller och dans-wijg å fotom.
Hon war klädd upå Fransk/ där-å alt war brokot/ och krokot;
Ringat/ och slingat i kors; med frantzar i lyckior/ och nyckior/
Pappat/ och knappat i längd/ och i bredd; med spitsar/ och litsor:
Rundt omkring/ och i ring/ ala-mode, beflittrat/ och splittrat.
Hon baar opå sijn hand ett seglande Skep/ utan Styre.
FLÄTTJA hon heet; är myckit afhållin af mäste wår Ungdom.

Jämt henne/ kom där ock wältande fram en stinner en Sälle;
Fnyste och pyste så mädan han gick/ han rullade foot-lös/
Som ett Marsvijn här-an; war brusande röder/ och dropp-ögd;
Han baar en Krantz å sitt höfd/ infletad't i reefwor med humble-
Tuppor all om bewefd/ bland frisk-dagg-drypande drufvor;
Glas haden i sijn hand/ och een brinnande Lunta kring armen/
Samt där-in-under/ en rulla Tabak; och pijpor i krantzen.
Så kommen an/ och dänne war Tärnorna lijflige broder/
RUUS heeter han; är en lustig i laag/ tijd-kortelig Hanse.
(RAPP war dänne gång inte där hoos/ war ute på wärfning)
Dänne war LUSTAS fölgd/ och pracht uti bunad/ och Hofsind,
Effter en ährbödig ögn-laat/ hand-kyss/ och wyrdliga knä-bugt/
Böriar hon ett sött Taal/ på sätt/ som föllier/ af ordom:

HERCULES/ stålt af modh; af blod Hög-ädeler Herre/
Hwad för en ångst/ och qwal/ är den ditt hierta betungar?
Hwad för twijkan är i din Hug? Beskoda din Ungdoms-
blomster/ och åhr; dijn färga/ din hy/ dijne blysande kinner;
Pröfwa dijn ögons macht/ din oförlijklige fägring/
Älskad/ och önskad utaf de wäniste Jungfrur i Landet.
Tag dijne gåfwor i acht/ mädan Åhren/ och dagarne lijda;
Sätt dijne krafter i bruk/ förr-än Åldren/ och grå-håren yppas.

Tänck; här är inte bestånd i Werlden; och alt är i loppet:
Såsom en Eld/ en Ström/ ett Glas/ ett Gräs/ och een Blomma;
Brinner/ och Rinner/ och Skijn/ och Grönskas/ och Blomstras/ om affton;
Men fins Släckt/ Stild/ Bräckt/ och Torkat/ och Wissnat/ om morgon:
Altså Menniskio-lijff/ som röök förswinner i Wädret.
Heel/ i dag/ och sund; frisk/ lustig/ fager/ och röder.

Döden molmar i mull/ alt hwadh här glimmar/ och gläntsar;
Döden kastar å kull/ alt hwad här yppert/ och högt är;
Döden knossar i kraas alt hwad här krafft har/ och heelt är;
Döden trampar i träck/ alt hwad här fagert/ och fijnt är;
Döden dwäler i dwalm/ alt hwad här lefnat/ och lijf har;
Döden raffar å wäg/ alt hwad här achtas/ och älskas;
Döden sielfwer är INTET/ och gör all ting til ALS-INTET.

Effter Döden är ingen frögd. När Anden är ute;
Hwar blifwer all wår lust? när Ögat har intet at see meer;
Ögat har intet Lius; och örat har intet som höres:
Hwar blifwer all wår lust? när Kropp/ och Siäl äre skilde.
I dät mörke ewiga Tysta!
Så är i känslan ock ingen frögd/ der Kroppen är ingen;
Hwadf är ock lucht/ och smak/ där hwarken är ång/ eller anda?
Ach! at ock ingen Dröm är uthi den ewige Sömnen!

Solen bärgas/ och hwar dagh wanskar Han Liuset i mörker;
Men kommer upp/ och mörnar igen/ hwar morgon/ å skifftes:
Menniskio-lijf icke så; när det/ en gång skrijder under;
Kommeret aldrig igen; men blijr i det ewiga Mörka.

Detta betänck; och leff/ så länge du lefwer i werlden.
Migh fölg; träd mig bij; på lust/ och frögdige dagar/
Skal dig ej vara brist: Skön Qwinfolck/ lustige bröder/
Spel/ och Sång/ gott wijn/ miuck Säng/ och kräslige Retter/
Dig skole wara beredd/ så Natt/ som Dag/ och all ögn-bleck.

FRÖJA skal wara digh huld/ mijn alsom-käreste Syster
FRÖJA dess öfwerwälde beherskar Jorden/ och Hafwet/
Himmel/ och all Element; bland Gudar/ och alla Gudinnor/
Älst/ och den ädlest' hon är; als-lefwande Moder/ och Amma.
Hon skal blifwa din all-daga gäst/ och liuflige bij-wist;
LEKAR/ och LÖJE därhoos/ med SKÄMT/ ok all' artige PUSSAR.
Jämte de tree (sijne täcklige Tärnor/) Nåde-gudinnor.
Samt Sielfs-williande blinde/ gull-wingade/ nakote/ snälle/
Lille/ med pijlar/ och bloss/ och boga bewäpnade Skytten;
Den hiert-bindande/ twingande/ stingande/ wäldige Kämpen;
Högmods-dämpande/ Sinne-beröfwande/ Strijdsame Hiälten/
ASTRILD FRÖJAS Son; dijn Jagt skal denne beställa.

Mera/ min HERCULES, hör; Jagh haar tree frijdaste döttrar:
Dem du här hoos mig seer/ lijk' i dygd; men aff olijka kynde.
LÄTTJA/ och KÄTTJA/ så heta de twå/ och FLÄTTJA den yngste;
Hiertans barn/ god'/ och hyslige Tärnor/ och ährlige Systrar.

LÄTTJA gör ingom meen; är from/ och spaker i werkom;
LÄTTJA gör intet rumor; faar sachtliga fram; drijfwer ingen;
KÄTTJA gör allom lust/ är fräck/ och köner i i åtburd.
KÄTTJAN är wacker/ och waker/ och qwick opå rolet/ i wänding.
FLÄTTJA faar hijt och dijt; snart leer/ snart gråter aff ingo;
Lättlynt/ flater/ och fraak/ och lägger alsinte på hierta.

Titelkopparstick av Stiernhielms son Georg Otto.
Copperplate engraving for the title-page by Stiernhielm's son, Georg Otto.

Desse tree Systrar dig til tiänst skolestundliga stånda.
Hwad i ditt Hus och Hof/ görs tarf/ skole de samme sysla.
LÄTTJA skal bädda dijn Säng; och LÄTTJA skal söfwa dijn' ögon;
KÄTTJA skal wäckia dig upp; och KÄTTJA skal blåsa dig Eld upp.
FLÄTTJA skal wara din ijd; och FLÄTTJA skal wara ditt arbet;
FLÄTTJA skal flyttia dijn ord; dijne Saker/ och Ärende drijfwa.

Desse med samt min Son/ Her RUUS dera sam-qweda broder/
Dig til tienst skole stå/ från morgon/ alt in-uti morgon.
RUUS ditt hemliga Råd/ skal mästra dit Hof/ och all Upwacht.
ASTRILD ymst medh Her RUUS/ dijn tijd skole lämpliga korta;
Sorg/ och Samwetes-agg fördrijfwa medh allra-hand Aap-spel.

Bort med papper/ och bleck; bort böker/ Cirklar/ och pännor;
Skulle du smitta dijn hand/ dijn' Adlige miölk-hwijte finger/
Skulle de fläckias i bleck; huru wille du Frustugun wittia?
Grepe du een under kinn/ eller komme wid hals/ eller handen;
Pfuy! skulle blifwa dijn tack; hwad skulle full Systrarne säya?
Sudle sig Skrifwar' uti sitt bleck; låt Klerker/ och Dieknar
Möda sig i sijn bok; leef Mätare Circlar/ och Pännor.
Du är aff ädlare blod; dijn ätt det skulle wanähra.

Men där tijden dig blefwe lång/ och skulle sig hända/
At een otijdig lust skulle binda din hug til at läsa;
Så ware dig befalt den härlige Lärare Naso,
I sijn Gilliare-konst; Amadis, Marcolfus, och andre/
Som i gemeen/ äre tryckte på Dansk; Melusina.
Keyser Octavian, Finck Riddare/ Skön Magelona.
Samt den tröst-rijke kärleeks-lärdoms-fulle Diana,
Schäfer Amandus, kysk' Amaranth', Eromena, Chariclia,
Euralius, Fiametta, Calisto, le Cento-novella,
Ugelspegel/ ändoch han är något grof uti Pussar/
Jämte den tijd-fördrijflige Claus/ bör' inte förachtas.

När du nu kommer til högre förstånd/ och wilst uti Lärdom
Yppare blifu' än all' andre; så läs/ och lägg opå hierta/
La Macaronica di Coccaj, Rabelais, La Lucerna:
Picaro, samt Picara, La Pippa di Pietr' Aretino,
Samt den högt-stiliserad' Retorica delle Puttane;
Jämte hwad meer uti FLÄTTJONES ymnoge Bibliothec fins.
FLÄTTJAN är här uti lärd; och kan dig mästerlig öfwa.

Ellies är ock een Bok aff fyre regerande Kungar;
Där i du nogsam lust/ och tröst/ och månghanda finner/
Til dijn tijds-fördärf (fördrijf/ iag ärnade säya)
Där i wij finne La-bete, Triumf, Ruus/ Krympa/ Manelle;
Färgan/ och Munta därhoos/ Styr-wålt/ Karniffel/ och Fämkort/
Hypken/ Pittela-pump/ Trapeleer/ och Primeer/ och Pikette.

Brädspel är ock en lust/ i Tick-tack/ och All-bowerie
Damen/ och Fruenspel/ Ut-och-in/ Förkehren/ och Irisch
Och hwad dy-lijka meer är/ som dig tiäner i öfning.
LÄTTJAN är här-uti god; Hon kan dig lekarne lära.

Diupe besinnande Hiern-brott; höge Latiniske fratsor
Fly som en Orm; de willa ditt hufwd/ och kränkia dijn hälsa.
Hwar-te studera? du blijr hwart Doctor/ Prest/ eller Abbot.

Ästu då lystin å Jagt; tarfst aldrig dyrka Diana;
Lystr' och sökia te skogs; fara/ ränn'/ och göra dig omak;
Wåga ditt ynglige blod moot Biörnar/ och fahrlige Leyon:
KÄTTJA mijn Ungdoms Lust/ mijn Dotter/ och älsklige Lijfs-frucht.
Skal dig föra på Jagt/ som hiertat/ och lijfwe må lysta:
Rådiur/ och Hinner/ af huld/ swan-hwijt'/ och leene som ullen;
Af sööt-suckr-drypande- mun; röde-rosende läppar;
Kärlige säflige diur; fijn-liuflige/ fooglige Tärnor;
Hitssige/ kitsslige/ modige/ frodige/ kåte Madusor:
Spake som däggiande Lamb; och wilde/ som Hiortar i brunsten.
Dess' äre diuren/ opå dem du skalt öfwa din mandom.
ASTRILD weet dera spår; och kan dem artliga wängia:
ASTRILD snar-fota skal dijn garn upställa/ med lämpa.
Gillia kan han/ och gildra med list; När KÄTTJA begynner
Blås' i sitt Horn/ och Hundarna janka/ då skaltu med hiertans-
Lust/ och nöye få see huru Diuren i garne besnärias:
Här gåret an; Kön ASTRILD han fäller/ och spänner/ och skiuter.

Öfning i Wapn/ och Skafft bemödar ryggen/ och armar.
Fächt' och ränna må den som har förmycket af hälsan.
Snart är et öga sin koos/ om ballen springer å klingan
Snart är en hals afbräckt/ om Hästen snawer/ och störter.
Bort med spådana leek där ögon och hals står i wåda.
Doch med måtta så måste det skee: dijn Häst lära tumbla
Skiut'/ och renna te Rings så mycke som der opå löper;
At du må skyns war' af adelig ätt/ och meer än en bonde.

Danssa gör ingom ondt: danss kan dijn hälsa bewara:
Dans een Hälse-boot är; dans lijfar alt arbet och omak.
Ingen om afftonen är så trött; han skulle ju danssa.
Danss' är een ädele konst/ gör gunst hoos Fruer/ och Jungfrur.

Wiltu då Stormar och Strijd? Mijn Son skal föra baneret.
Min Son RUUS/ uti kannor och krus; uti gruf-same bolkar/
Dig skal öfwa med art/ och drilla på wänster och höger:
Kommer i Fält/ mot dig en flock aff fuchtige bröder;
Tappert sätter han an/ med sådan en ijfwer/ och alfwar/
At han i lisla stund/ skal fälla de modige Hiältar/
Som rätt-nu stodo käck/ och köne; som Oxar i golfve.
Komme där ho som will/ han weet dem möta med alfwar.

Stå skole troliga bij/ gode/ gamle/ wäl-öfwade Kämpar/
Franssman/ Monsieur Avous; och Wälske Signor, Vi-fo-brindis;
Och för all' ander för-ut/ den redlige Swenske/ Gott-åhr-bror;
Jemte den aldrig-otorstige Tysken; Sauf-du Rein-auss Hans.
Byssor och Swärd ar' här intet i bruk för Slanger och Mösser/
Morgonstiernor/ fylte Granater/ och halfve Kanoner:
Gå här i swang store Barkenmeyre/ Bullar/ och Bolkar/
Fylte på brädd; diupe Tumblar'/ och Humpar och höge Bocaler.
Hugg Stick/ Slå; wari långt här-ifrån; (doch somblige Biässar
Finnas ibland/ som napt kunne låtat och hafwa det laget.)
Krut och Lod är här intet i bruk: man sätter i ställe/
Klart Reensk wijn/ Bacheracher/ en Mensser/ och liuflige Necker.
Rinkhauwer/ Moskateller/ af Gudarne drickes/ och älskas
Spanske där-hoos/ Alikant/ Blanck Bastard/ och söte Canarier.
Petersimens/ Starck Frontiniac/ och Fransk wijn/ i nödfall.
Jämte Claret/ Hypocras: och flerhand' lystlige drycker.

Sedan är ock gott Ööl/ som RUUS skal bringa på banen:
Brunswigs Mumma/ Possnäll; Garley/ och Halbersta' Bryhan.
Zerbest- och Rostocker Öhl Fyns-Miöd/ och Westgöta-Mölska;
Knijsnak/ och Rumeledois; men bort med Kuckuk/ och Rastrum.
När nu blåses alarm/ och dundras i Trummor/ och Pukor:
Lösn är gifwin/ Holˆ; Rundˆ-rundˆ-dadinella.
Sätter i bröste tillijka/ Gottåhrbror; och Sauf du Reinaus Hans.
Högre Flygelen commenderar Monsieur Avous: den
Wänstr' in furia, swänger häran Colonel Vifobrindis.
Här gäller an/ Halft/ heelt; Säss an/ in floribus, hals auf:
Korl-morl-puff; in ein Schluck/ one tuck/ one schmuck/ one bart-wisch.
More Palatino, Tree-på-ra/ ne gutta supersit.
Här säts an uti kors/ och i qwär; opå rad/ och i runden/
Här sätter an hwar opå sin man/ här sturlas/ och stormas/
Här är buller/ och här är gny/ här sorlas/ och ållas.
Här mon Barkenmeyer herümmere gahn/ med de diupe/
Half-mans-höge Bocaler; och Herre-drycks-hållande Bolkar.
Artollerii bringes an/ kriit-huite Brabandiske piipor;
Jämte det allerskönste Verginske Taback/ som i staden
Fins; här är Eld/ här är Lunta/ gif Fyr; lät-gnistra/ lät rökia.
Såsom i Nobis krog de nu sittia bland Eld/ uti dimban.
RUUS går om-här/ han manar/ och trugar/ han hörter och yrker.
In-till des at frijden är all. Af de modige Kämpar
Raglar här en; en staplar/ en stupar/ och falla the hoop-wijs.
Wälter här en i bänck så ränner en hufwud i wäggen.
En geer op andan/ och alt; en somnar/ och kijfwar en annan;
Annor gråter/ och leer den tridie; en sitter och qwäder.
En pläger älskog/ och bannas en annan om alle Siu Tusend.
Summan är det: När alle getapt/ och Spelet är ute;
Prijsen han är då din; dig heembärs Seger/ och ähra.
Drick til dager är lius och Sömnen rinner i ögon:
När som Solen hon är uthi närmeste trappa til upgångs/
Lägg dijn ögon ihoop; då kommer söteste Sömnen/

Giör dig alsintet qwal; war altijd lustig/ och sorg-frij:
Acht' icke fåfängt Roos/ eller Last/ för Skan eller Ähra/
ÄHRA så väl som SKAM äre wind/ och Namn/ utan ingiäld.
Giör hwad dig rinner i hug: ty dig och dijn-lijka Funkar/
Skrifwin är ingen Lag/ för larwor löpa små gossar:
Bönder och dylijka pack/ man plägar skräckia med Lagen.

Spinnelen i sin garn bestrickar spinkote myggar;
Getinga snorra sigh ut; och slippa de brummande brömssar.
Sådan är almena Lagh: de Fattige fasna/ besnerias;
Stolte och Store gå frij/ och slippa de trotsige Drottar.

Nu min HERCULE som utan högre betänckiande fölg mig.
Wägen är jämn/ och bred/ bland Roser och liufliga Lillior/
Makliga rinner han hän/ genom ängiar och fuchtige dälder/
Skogen är lustig/ och qwistarne full af qwittrande Foglar.
Alskiöns fruchtbare trä/ pomerantzer/ och Kandiske drufwor/
Alstädes/ här och där wid wägen å bäckarne finnas/
Månge små meenlöse diur/ man seer där spelande springa/
Källor och lefwande watn/ fördeelt uti månge små bäckiar/
Ruska så sachtliga fram/ genom blanke små glittrande steenar/
Den swale Westwind surrar ibland/ och raskar i löfwen/
Spridand' een liufwelig lucht/ af blomor och hälsesam' örter/
Susar i sachtan dön/ uti skuggan/ och lockar i sömnen.
Alt är täckt hwad här ögat seer/ och fötterne träda/
Kom/ kom HERCVLE kom; utan högre betänckiande/ fölg mig.

HERCVLES öfwertalt/ som en ung och hitsiger Herre/
War opå språng/ steg til/ och wille nu föllia Fru LUSTA:
I det een annan kom/ i Fruus hamn/ menskelig ansedd/
Doch icke Menniskia: men een trofast ädle Gudinna/
Hon war sedig uti sin gång/ och wyrdig af anseend/
Wigtig i laater/ full med alfwar/ och ährlig af upsyn/
Brun under ögon'/ och bränd af Sool-skijn/ mager af hulde;
Renlig i drächt/ sniöhwijt/ af silfwer-blänckiande klädnat/
Slätt och rätt/ och skiär/ på dätt ährlige gamble maneret.
Denne lät up sin munn/ och talte medh alfwarsam ordom:

HERCVLES ädel av ätt; till ähra född och erkoren;
Hwart wil dätta? See till; Stat stilla; betänck dig.
Weetstu ock Ho den är/ den med dig snackar i löndom?
Denne dess pijpa så sött dig flistrar/ och lockar i drömar?
Tag icke lättliga råd af den dig icke bekänd är/
Denne som för dig stod/ den du meentst wara Gudinna;
Är ifrå Stygia putt/ hin Stygges dotter och alster.
Lusta geer hon sigh namn; Fru Lasta med rätta mon heta.
Doch om laster och skam äre lust; om lust står i odygd;
Billiga med alt foog/ mon hon sig kalla Fru Lusta.
Hwad gifwer hon för råd? Gud tröste den där opå lijter,
Hon; Hon leder en wäg både jämn och breed utan omak/
Geent/ rätt fram/ i fördärf; han glijder all makelig ut-åt
Lutande; lätt til gångs; men bratt/ och brattar' åt ändan/
In til dess där är intet meer håld: den reesande måste/
Ränn' och ränna til des han störter och stadnar i afgrundn.
Der honom harm/ jämt ånger och wee/ och äwarande jämmer/
Samwetes-agg/ och qwal/ den odödlige Matken/ och Elden
Möta med öpen gaap/ och anamma till äwige plågor.
Wakta/ min wän/ sij till/ sij denne blijr ändan å frögden/
Som dig denne så skönt afmålar/ och bildar i sinnet!

Ney/ min Son/ icke så; till Sälheets paradis ingen
Nåkas i så måtto; Sömn/ och Ruus/ och Leekar och Löye/
Föra dig inte där in: Men ijdkesamt arbet och omak/
Nyktert lefwerne/ lust til ährlighet/ alware wijsdom/
Leda dig in opå Mijn'/ det är Dygdenes stenige foot-spor.
Min wäg han är uti förstone trång/ bland stubbar/ och stenar/
Muddig/ och ojämn/ diup/ och bewext med tistlar/ och törne/
Bär alt opföre stiält/ moot wåndlige klackar/ och klyffter/
Tils emot ändan: der dig tröttan och klijfwande möte
STYRK/ och TRÖST; de räckia dig hand/ de stödia/ de lyffta/
In til des din foot är fästat/ och stadder å Banen/
Som sedan äfwen/ och god/ dig förer i Salighets hallar.
Här blifwer omak och arbete lönt/ dijn möda bekrönes
Med obegrijpelig hugnad och frögd/ samt ewiga lijsa/
Oförwanskliga Nögd/ och Glädie dit hierta belysta;
Du då finner i Högdene Nåd/ och täckelig ynnest/
Hoos både qwinnor och män; du fägnas och ähras af allom.
FRÖJA med hennes Son; dem fly som Paddor och Ormar:
FRÖJA med hennes Son/ äre farlige/ skadlige gäster:
Liufliga träda de til; men swijan/
Stiäla de sinom wärd/ och drifwan å lykton/ ur husom.
Armod/ och håån och spott/ ondt Samwet och kräncklige plågor/
Leefa de den/ dem hyser; och den/ dem främiar/ och älskar;
Så löne de! bort/ bort/ med sådana gäster ur huset:
ASTRILD sägs wara blott/ och blind; doch snäller och hurtig;
Liten av wäxt; med bloss och Pijlar/ och boga bewäpnad;
Snar-fotad/ och försedd med flychtige gyl;ck hans boga; giör pilarne stumpa;
Släck hans Fackel/ och Eld/ med arbet/ och ährligit upsåt;
Fly/ och fächt' icke minder å rygg (som Tartarna sed är)
Drijf bort LÄTTJA/ så trijfs icke KÄTTJA; så swinner ock FLÄTTJA.
RUUS kör här-ut/ med tummel/ och suus/ och hans yrene Sälskap:
Dy där Ruus håller hus der dwäls icke wijsdom och frode.
Ingen dygd uprinner/ och gror wid wijn/ och i glasom/
Wijsdomen hafwer sin wist i dy torra: Så säya de gamble.

Dagligit öfwerflöd uti Maat/ och i Dryck höfwer ingom/
Wijsan man: Förnufftenes Anda det dämper/ och qwäfwer.
Wijn är en qwalm; ett moln uti druckne mans hwimlande Hierna;
Som den skiära förnufftsens Sool/ så styggliga duncklar/
Dunklar i tokn i wahn-wett/ i dårheet/ och barnsliga fåhnsko/
Ey käre sij/ huru täcker är Ruus/ när läpparn'/ och ögonen drypa/
Där han wagglar här om/ full-stinner han stäner/ och stankar;
Där han sitter/ ey weet/ hwad han talar/ weemar/ och ählas.
Pijgorna lee där i wrån/ och drängiarne smystra på golfwet.
Barnen gråtande löpa med roop/ ô Möme/ Sij Busen!

Weestu hwad ändan han är? huru Fråssare lefwerne lyktas?
Såsom en Oxe beskärd til offer/ han gödes å stalle/
Rundelig in til des/ han prydd med krantzar/ och blomster/
Föres uti stor ståt/ föregångande trummor och pijpor/
Til en faselig ort/ där altar och eld honom bijda/
Där liuter han sin död/ af Slacktare-klubba bedöfwat/
Där blifwer han deels bränd/ deels kräsliga kokat och ätin/
Dyrt måste han sin brädsl/ sijn ryckt/ och hafra betala.
Rätt opå dy-lijka wijs/ gåret an med Swermare lefnat;
Daglige ruus/ uti suus/ banketerning och kräslige gästbod;
Harpor och spel och dans/ lättfärdige lekar och natt-gång
Ett sinn/ uti lijka måtto/ de dyrliga måste betalas;
Klagan i gråt/ med jämmer/ och ach/ blifwer ändan å Leken.

Derföre/ Stat du nykter/ op å dijn wakt: dijne Tanckar/
Anslag/ och Ord; dijne giärningar alla du grunda på Guds bud.
Gud han är ährones Gud; Guds ansichte lyser oss Ähran.
Ähran är Dygdenes Root; och Dygdenes grundwal är Ähran.
Dijt måtter all Guds Lag; den Oss allom i sielfwe Naturen
Fast inpräntat uti wår Skäl/ och Samwete lyser.
Är nu wår Siäl utan Skiäl? eller äre wij fänad och bestar?
Släckie wij sielf wår Eld/ och dämpa det andlige Liuset/
Det som Oss Skaparen i wårt bröst/ hafwer eldat och uptändt/
Til wår Salighets Lysn/ och Ledsn. Huru? wele wij sielfwe
Wända wår Asicht' ifrån Guds Ansicht'/ och sänk oss i mörkret?
Hwad blifwer af wår Siäl/ den Gud oss sielfwer har inblåst?
Ach! den ädele Siäl! den wij så förbarmliga störta!
Hwad blifwer af wår hamn/ och Menniskio-namne wij fördom?
Hwad blifwer af Guds belät'/ af Skaparen tryckt i wår Hiertan?

Ney/ min HERCULE/ ney! den wägen han tämer oss intet.
Dygdenes Stijg synes trång/ och mörk/ dem latom/ och blindom:
Är doch en Hår-stråt/ den Gud sielfwer han lyser och leder.

Hwar i består då Dygd? medan Dygden är Siälenes Hälsa?
Dygd är at älska sin Gud/ hans Bud och Stadgar at hålla;
Dygd står i Rättwijsa/ där hwar och en sin Rätt blifwer ägnat;
Ingen av ingo beskadd till Lem/ Lijf/ Ägn/ eller Ähra;
Dygd lijder intet wåld; öfwer-äfl hon styrer/ och ågång;
Lijder ey arman Man förtryckes af Högmod/ och orätt.
Dygd är/ uträckia sijn hand/ til styrck dem usle betrycktom.
Dygd står i fagert Modh/ gott Lefwern'/ och ährbare Seder/
Nychterhet/ och reen Siäl/ uti Tucht/ och okränckliga Kyskhet.
Dygd står i wett/ och i Plicht; huru/ Hwar/ Hwad/ När/ Hurulunda:
Hwarföre/ hwart bör skee; dy Dygd will granlaga lämpas.
Dygd wågar inte på slump; doch slump/ botas offta med snille.
Dygd söker Råd; flyger inte för än hon koxar/ och huxar
Dygd flyr Lögn; der Lögn kommer in/ går Dygden å dören.
Lufft-strek/ Stor-spräkerij/ lame Saalbader/ irrige Hiern-hwärf/
Däss' äre skändlige feel; som bringa sin Herre på skammen.
Dygd med Skämt sig täckelig gör/ uti tijd och i ställe:
Tager och geer med hoof/ så mycke som ährone lijkar/
Alt utan agg; utu Laag wari långt bort galla/ med galnu.
Hoof är i all ting bäst/ Plump Stickenhet anstår en Narr wäl.
Dygd lijder ingen Spott/ för neesa då wällier Hon Lijf-laat.
Dygd står i Manna-mods Styrck/ sig låter af ingo förfära;
Motgång/ Sorg/ Fegd/ Watn-och Elds nöd/ Dunder och Döden/
Achtar hon alt för Leek; Hon winner/ och segrar i Döden.

Seer du Min HERCULE/ den gudomlige Dygdens Högheet?
Dygd är en Siälenes skatt/ där guld och penningar alle/
Ey måge lijknas emot; är ädlar' än dyrbare Stenar.

Märck/ min Son; Som Dygd sigh grundar å Gud/ och i Ähron.
Så är och ingen Dygd/ som icke beroor opå Wijsdom:
Wett är Dygdenes Lius; och Wijsdom är Dygdenes Öga.
Wett hörer arbete till; wins ey utan ijdkeligt omak.
Alt hwad dräfligit är/ hwad högt/ och i kostliga wärde;
Alt hwad pijsligit är/ hwad lof/ och rosande/ wärdt är/
Alt gifwer Oss wår Gud/ genom ijdkesamt arbet/ och Yrkan.
Lärdom af idkna; men Wijsdomen aflas i Lärdom.
Lärdomen är ett fröö; där af wijsdom gröder i hiertat.
Märk dätt: Wijsdoms Fader och Moder är' Arbet/ och Lärdom.
Faar-lös/ och Moor-lös/ tynes han af; och trånar i wan-rykt.
Siälan i allom är eenhand art/ utaf himmelisk ädli:
Skildnaden är; at den ene/ som glömbd/ blijr liggiand' i Stofftet.
Där den andre tags opp; hon waskas/ hon skijres och krattsas/
Glättas/ och igrafs allrahand prydlige form' och figurer/
Sådan är skildnan opå dän Siäl/ som är Lärd/ emot olärd.
Siälen i Menniskio-kropp som en Eld förborgat i flinto;
Finner hon ey sitt Stål; så gnistrar hon aldrig i blysning.
Kåtkarla/ Torpara/ Träler/ och almena Pack bruke Siälen/
Int' ann' i ställe för Salt; at kroppen han icke må rottnas.
Siälen är hwars mans ägnd; men blind och bunden i mörker
Wijsdom är Siälenes Sool/ som töknen skingrar och dimban.
At hon skynliga see kan hwad hänne tiänär och höfwer.
Ästu ey Lärd; tro du inte/ du west hwad Rätt/ eller orätt/
Gott eller Ondt är i sannig/ ell' elliest i skijnliga måtto;
Profwen är konstrijk; skyns offt flärd uti glimmande gull-glanz.
Wiltu nu seya min HERCULE; mången är Lärd: men en Åsna/
Toker i alt det han talar/ och gör/ en tylpel i gästbod:
Doch är han lärd. Ney/ HERCVLE/ Ney. En sådan är olärd.
Fast honom flödde Latin öfwer öronen ned opå skägget.
Den sijne Seder/ och Ord; sijne Lyster/ och anfödde Sinne/
Inte wet håll' uti töm; styra/ fogligen hyfsa/ regera.
Han är en olärd man: wari Doctor, ell' hete Magister.
Än äret ett/ som märkligit är: Om än allhanda Lärdom/
Allsköns Dygder/ och Himlisk wet dit hierta bekröna;
Och den ädele Mildheet alleen hon fattas i Kronan;
Så är' all' öfrige Dygder af intet Lius/ utan anseend.
Jag sad' i förstone/ Gud är Dygdenes grundwal/ och ophof.
Nu/ hwad är Gud? Gud är God/ och sielve Godhetenes Ursprung.
Där icke röns någe gott; där är ingen Gud/ eller ähra.
Dygd utan dadlige Mildheet/ een dunst är; een målning i watne;
Skugg' utan kropp; een fyllning af wind; et hliom/ och et Nord-blys.
Födder är ingen Man för sijn skulle alleen hijt i werlden/
För sijn omätlige lust/ eller all-stund-torstige swalg skull/
Fåt hafwer ingen lijf. Ty såsom plantor och örter/
Fänat/ och Fogel/ och Diur i skogen/ och Fiskar i watnet/
Alle til Menniskio-tiänst äre skapad'/ och ärnad' af Herran;
Så är ock Mannenom Man/ til fromma/ den ene/ den androm/
Ordnat af Guds försyn; den lägre skal tiäna dän högre:
Torfftiger afla bröd af rijkom/ med tiänster och slögder;
Store befrämie de små/ den högre skal hiälpa den lägre:
Derföre lef ock du så/ at andre må prijsa sig sälle/
Af dijna Mildheets frucht: war allom nyttig i Werlden.

Tänck ock/ HERCULE, på dijn ätt/ och adelig härkomst.
Mången af ned-trädd root/ och oachtande fnöskote stubbar/
Sprijter här ut/ skiuter op/ få löf/ och kommer i blomma;
Mången af fattigt blod/ utkommen ur taak-löse kåtor/
Stijger alt op åt/ och op/ genom Dygd och berömlige dater/
Till det ypperste måål/ utaf heder/ och adelig högheet.
Fins der emot och den/ som högt opp i rijke palatzer/
Boren i silkes säng/ af Gud wälsignat i waggan/
Fiärran af heden-höös/ weet leda sin Adel och Ahner;
Men: det klagligit är/ Så nyttiar sin Adel och Ahner/
At han i ställe för roos/ för prijs/ för Heder och Ähra/
Gagnar sig håån/ och spott/ och alsom-största wahn-ähra.
Lijdes af ingen Man; men af alle begabbas och hatas/
Allom en öfwerlast/ och Jorden een afrapi-börda.
Icke så du/ min Son: dijn plicht du tager å wahra/
Wetandes att en Man sijne Fädgars Titlar och Ahner/
Håller i wärdigt prijs/ och i ing' handa måtto befläckiar/
Inte benögd med dätt/ at de hafwa bracht dig i liuset/
Utan att du samme lius/ med dit lius widgar och ökar.
Såsom een Lampa sin Eld förkofrar och lyser i mörkre/
Alt medan hon sin spädsl och näring niuter af Olio;
Så will och Adels stånd med öfning af Adlige Dygder/
Hållas uti sin glanz: Tryter här af Dygdenes olio;
Släckt blifwer Adels-glanz; och Lampan hon tynes i mörker.
Snöd är en Ädelman/ den sielf-sijne Dygder ey adla/
Snöd är en Ädelman/ den Moors-qwedet adlar allena.
Sidst du wille betrachta den aldrig-hwilande Tijden.
Ungdomens åhr uti brunst rasa fort/ som en ijlande hwirfvel/
Åldren i miugg/ omärckt/ sacht-smijlande/ smyger i ställe.
Hwarföre gif god acht opå glaset/ at Tijden i hwimsku/
Ey löper hän: men Lär/ och Gör hwad gott är i tijda.
Tänck hwad et osnygt Diur/ en gammal/ och dygde-lös Man är.

Ålderen har sin wank; när stöd/ och stolparna bugna/
Gaflarna luta fram ut/ och wäggarne slå sig i rämnor/
Taket gristnar i dropp/ och huset begyk hwad et osnygt Diur/ en gammal/ och dygde-lös Man är.

Ålderen har sin wank; när stöd/ och stolparna bugna/
Gaflarna luta fram ut/ och wäggarne slå sig i rämnor/
Taket gristnar i dropp/ och huset begynner at braka;
Qwarnen har ingen gång/ eller gny/ och fänsterne mörkia;
Malört utur hwar knut/ döfwe näslor i spryngiorne wäxa;
Hanan å gyllande brand/ springer inte meer om/ lookar halsen/
Lyder alsingen wind; men henger/ och hotar at falla;
Harpan hon är förstämbd; lyder intet; strängiarne snarra.
Tå är i samma palatz slätt lust meer; frögden är uthe;
Gästebod/ harpor/ och dantz hörer op; både tiänsthion/ och Husbondn
Tänckia sig om/ hurrpor/ och dantz hörer op; både tiänsthion/ och Husbondn
Tänckia sig om/ huru the må huset/ och Härberge ryma:
Sådan är Menniskio kropp: när åldren kommer/ och åhren
Krökia din hals och rygg; både händer/ och hufwdet darra/
Knän blifwa styf/ din foot han waklar/ och måstu på sidston
Treefotat hielpa dig hän/ som barnen i börian/ å fyre;
Winter-blommor opå din kinn/ som safftlöse plantor/
Groo/ och gråna med hast: och Hösten i hufwdet hyser;
Håren flyta dig af/ som wisnade lööf utaf Aspen/
Skallan snöd blijker ut/ der nu spela krusade lockar;
Tänderne fall'/ och fahlna där hän/ de qwarlefde stumpar/
Winn inte mala sijn mäld; men målet de märkliga stympa;
Örone döfna sin koos/ och hörslen hon tapar/ och tyner/
Ögonen dunkla sin koos/ och synen molnar i mörkre;
Kraffter och alt fyker hän/ och döden kijkar ur ögon:
Wett/ och Sinne gå bortt; fördwälmas i dwaas/ och i glömsko;
Döden är yttersta målet/ i dy wij samkas/ och ändas.

FINIS