Nog skulle jag som redaktör kunna hitta på åtskilliga mer eller mindre långsökta kopplingar mellan hälsa och kultur: kroppskultur, dans som terapi, det litterära narrativet som modell för medicinsk anamnes eller psykonalytisk diskurs. Men orsaken är enklare.

Sedan 1993 är jag själv kroniskt sjuk i fibromyalgi, troligen som en följd av amalgamförgiftning. Om jag inte vetat det tidigare så har sannerligen min egen belägenhet, tillsammans med utvecklingen i samhället i stort, med ständiga miljö- och hälsolarm fått mig att inse att detta torde vara bland de viktigaste frågor som finns att debattera i dag. Jag har en tidskrift till förfogande. Alltså gör jag ett nummer om detta. Men inte om hälsa i allmänhet utan främst om dessa hälsoproblem som inte anses riktigt rumsrena, som inte alltid erkänns av läkare, som är omstridda bland forskare. Det kunskapsteoretiska och politiska problemet hur man förhåller sig till ännu icke bevisade men möjliga faror är här en kärnfråga.

Det här numret har tyvärr låtit vänta på sig. Det har tagit mig ungefär två och ett halvt år att sammanställa. Hade jag varit frisk hade det gått på ungefär fyra-fem månader. Men hade jag varit frisk, hade jag å andra sidan inte kommit på idén.

Karl-Erik Tallmo
redaktör